Sofia Wood
Sofia Wood har en bakgrund i mode-, konst- och designbranschen. Hon har också ett brinnande matintresse, under hösten 2019 släpps hennes allra första kokbok, ”Chez Wood – en kokbok för vardag, vila och fest”. Bloggens syfte är att vara en inspirerande plats för uppskattning av ett personligt hem, vackra ting och medveten mat. Sofia bor med sin man och tre små barn lummiga Enskede i Stockholm i en färgfylld gammal lägenhet. Tillsammans med Elsa Billgren har Sofia också trend- och livsstilspodden Billgren Wood.
Annons

En mycket tidig måndagsmorgon i februari


Godmorgon måndag! Jag vaknade nu 04.40 på måndagsmorgonen, underligt pigg av att ha sovit många fler timmar än jag brukar men också underligt seg eftersom det faktiskt är väldigt tidigt och becksvart ute. Nattningen tog tid igår och Andreas verkar ha låtit mig sova vidare när barnen väl somnat och tagit mig med dem in i den där djupa sömnen, när man hör tunga rytmiska små barnandetag.  Att natta tre barn är ett litet pussel men vi har hittat ett sätt att göra det på som är mysigt. Selma sover i vår säng fortfarande, hennes rum fungerar mest som lekplats eller en andra extrasäng om vi har mer än en gäst som bor över, det finns nämligen en platsbyggd 90-säng därinne precis som i gästrummet.

Annons

Selma nattar Andreas och jag varannan kväll var, med saga i vår stora 180cm säng, just nu älskar hon ”Rosor i rabatten, var någonstans är katten” och sedan sjunger vi innan hon somnar. Eller sjunger, vi nynnar samma melodi som vi gjort med alla tre barnen, som de alla somnar av, Pavlovskt.

Annons

Det är lite underligt men eftersom vi var ganska unga när vi fick Ruby och var först bland våra vänner att få barn, jag hade precis fyllt 27, så hade vi inte så bra koll på typiska småbarnsföräldragrejer, t.ex barnvisor. Jag mindes helt enkelt ingen av de vanliga visor som jag kan idag, så det råkade bli en nattningvisa som satt i ryggmärgen, Amazing Grace. Ibland när Ruby var liten nynnade jag också Morning has broken men jag har verkligen inte sångrösten för den.

Det är konstigt att ha Amazing Grace som sin nattningsvisa egentligen, den har ju en mörk historia från början och jag minns att när vi gifte oss ville prästen inte ha med den till vigseln. Men den passar verkligen att nynnas i loop och framförallt var det min farmors absoluta favorithymn. Min farmor var djupt troende katolik och hann att dö strax innan jag föddes men jag alltid känt mig oerhört knuten till henne, mitt mellannamn Kathleen är efter henne och mamma har alltid hävdat att hon är min skyddsängel, det ska hon ha sagt till mamma som var gravid med mig när farmor dog.

Så snart Selma somnat skickar den andra in Ruby eller Otis efter rullande schema och så somnar även det barnet till saga och sedan samma nynnande samtidigt som den andra föräldern nattar det andra stora barnet i dess rum. De stora barnen behöver inte nynnandet hela vägen fram till att de somnar längre men om det svårt att ta sig över krönet frågar de alltid självmant om vi kan sjunga sovsången en gång till. Undra hur många gånger jag nynnat den sedan 2011?  Efter det bär vi över det stora barn som somnat i vår säng till dess egna rum och så sover Selma kvar hos oss. Ett litet maskineri av rutiner och följeordningar helt enkelt.

Har ni samsovit med era barn, ni som har barn här? Vi har gjort det med alla våra, ungefär fram till att ett nytt syskon kommit, då har de naturligt tyckt det varit jobbigt med skrikiga bebisar på nätterna och velat sova i sitt egna rum. Så runt tre år per barn har vi gjort det ungefär. Det har varit absolut enklast för oss, minsta motståndets lag har guidat oss i vårt föräldraskap, det är inte ur lathet utan ur hur vi varit gladast och nöjdast allihopa. Mest utvilade, mest upptankade på närhet.

Annons

Näe, nu har det gått mer än en hel timme sen jag vaknade. Jag tassar upp och sätter på kaffe och tänder ljus istället så får den här dagen börja. Vi hörs lite senare!

x

 

28 kommentarer till “En mycket tidig måndagsmorgon i februari”

  1. Malin skriver: 17 februari 2020 kl 07:56

    Samsover med snart 2-åring 😊 Är precis som du beskriver ett bra sätt att tanka närhet på, ffa när man är ifrån varandra mycket under dagarna. Tack för din fina blogg och att du också lyfter saker som detta! ✨


  2. Matilda skriver: 17 februari 2020 kl 07:56

    Vi har två barn, äldsta snart fyra år och yngsta tio månader. Vi har köpt en extrasäng bredvid dubbelsängen, så har totalt 270 cm säng som vi alla fyra sover i. Vi älskar det och vill inte ha det på något annat sätt! Nu vid vi förvisso i en tvåa på 51 kvm, så möjligheterna till varsitt sovrum finns inte… Det är en hjälp när valet att samsova ifrågasätts av omgivningen, eftersom alla förstår att det är svårt att lösa på något annat sätt. Annars upplever jag att många har svårt att förstå vinningarna med samsovningen, vår utrymmesbrist är absolut inte huvudskälet. Tryggheten, myset och att få tanka närhet efter en dag igen varandra är det bästa!


  3. Lisa skriver: 17 februari 2020 kl 07:57

    Vi har också följt minsta motståndets lag med vår son, vilket är del av förklaringen till att han fortfarande ammar och sover med oss. Hade nog inte trott att jag skulle amma till efter två! Men nu består nätterna av oändligt ätande och nypande och minimalt med sömn. Tänker att vi ska avbryta amningen, med en stor nypa sorg, men. Hur ska vi få honom att somna? Och hur avslutar man amning? Hur har ni gjort? Hur bestämmer man sig?


    1. Mara skriver: 17 februari 2020 kl 08:46

      Bestämmer sig för man när man absolut fått nog. Jag blev helt galen på slutet med min yngsta (som ammade tills han var över två) och ville bara få ha min sömn och min kropp ifred. Jag förklarade att nu är det slut på tutten, så nu får vi bara kramas istället, och så var jag noga med att ha täckande tröjor, och avledde mjukt när han började ”rota runt”😅. Det va lite jobbigt ett tag men sen vande han sig. Man får tänka att dom ändå är så pass stora då och har fått amma länge ❤


    2. moa skriver: 17 februari 2020 kl 09:05

      En liten tröst – att amma sluta amma har jag inte upplevt som svårt. Det blir en kort sorg för barnet (några nätter) och sedan har man hittat en ny rutin för att somna. Tror du kommer bli glatt överraskad! Barn lär sig snabbt, är otroligt anpassningsbara och litar ganska blint på sina föräldrar. Min terapeut förklarade att barn behöver lära sig att man överlever svårigheter – det är faktiskt bra. En perfekt förälder är otroligt farlig. Tänk att uppleva frustration eller hunger för första gången när man är flera år. Good enough, är bäst! Skönt att veta för det dåliga samvetet. Och skönt att gå in i situationer positivt och inte se dem som ett problem – önskar själv att jag kunde göra det lite oftare (var så klart superupprörd innan jag slutade amma första gången). Ett varmt lycka till!


    3. Matilda skriver: 17 februari 2020 kl 17:46

      https://www.drjaygordon.com/blog-detail/sleep-changing-patterns-in-the-family-bed hjälpte mig mycket när jag avslutade nattamningen med första! För mig var det viktigt att inte ta bort möjligheten till amning på dagen samtidigt (trots att barnet knappt ammade på dagen och att nattamningen var mycket viktigare för henne. Det kändes ändå skönt att kunna säga ”du får inte nu, men du får imorgon, när det är dag). Jag gillade också att metoden för att det var jag som skötte avslutet och inte min sambo. Amningen var mellan mig och barnet, och då kändes det rätt för mig att avslutet också skulle vara det. Jag förberedde också genom att prata om det varje dag i en vecka inför. Funkade smidigt för oss när det väl var dags!


  4. Ella skriver: 17 februari 2020 kl 08:49

    Här är en till som nynnar Amazing grace! Började med första barnet för den kom plötsligt till mig när jag skulle till att nynna något och sen har jag fortsatt när det har behövts med både tvåan och nu trean 🙂


  5. moa skriver: 17 februari 2020 kl 09:07

    Jag nynnar Tula hem och tula vall – otroligt sorglig men också väldigt vacker! Försökte sjunga Sov du lilla videung men min äldsta gapskrattade till den och min yngsta bröt ihop av sorg i stället. 🙂


  6. Michaela skriver: 17 februari 2020 kl 09:27

    Håller med om Amazing Grace. Har ej fått det på rutin utan varierat mellan olika ”vuxenlåtar” för annars har jag fått en sjungande gosse bredvid mig..
    Jag har samsovit med båda, ca 1,5 år per barn. Lika långt som amningen varade. Min man sov i barnrummet under tiden. Vårt minsta motståndets lag. Han behöver stilla, lugn och ro och inte fötter o armbågar som fladdrar.. jag kan nästan tycka det varit mysigt och tänkt att det är en kort tid i livet det är så här.
    Låter som en oerhört mysig nattningsrutin ni har 🙂


  7. Åsa skriver: 17 februari 2020 kl 10:15

    Tänk vad det ändras, du kände dig ung när du fick barn vid 27, min mamma var 27 när jag kom och hon var absolut den äldsta mamman i gänget. Sen fick hon iofs tre barn till 😛 Nu är det 40 år sedan.


    1. Mia skriver: 17 februari 2020 kl 14:02

      Min mamma var nästan 27 när jag föddes, och hon var yngst i sitt gäng. Alla hennes vänner var över trettio när de fick barn. 35 år sen.


    2. Anna skriver: 17 februari 2020 kl 20:05

      Ja det är intressant hur det har varierat genom historien. Jag hörde en forskare prata om att 70-talet var en rekordperiod när det gäller unga mammor, i många perioder innan dess i historien har kvinnor fött barn i senare åldrar. Kring förra sekelskiftet fick många kvinnor fler barn än idag, och då var det vanligt att få det första efter giftermålet någon gång i 20-årsåldern och sedan få de sista i 40-årsåldern. Man fick barn under hela sin fertila period då, medan många kvinnor på 70-talet blev klara med barn tidigt under sin fertila period. Och i andra perioder har det också varierat utifrån omständigheter i samhället.


  8. Emeli skriver: 17 februari 2020 kl 10:32

    Åh, amazing grace! Gillar texten både på engelska och svenska. Trodde den var skriven av en slavhandlare som genomgick en omvändelse och blev kristen. Som därefter började jobba med Wilberforce för att avskaffa slavhandeln.

    Jobbigt, hade ingen aning att den också hade en mörk historia. Berätta gärna mer om det och varför prästen inte ville ha den på ert bröllop.


    1. Ninni skriver: 17 februari 2020 kl 13:04

      Det är väl en begravningslåt från början, tror det kan vara därför?


  9. Isabella skriver: 17 februari 2020 kl 10:51

    Samsover med vår snart tvååring och upplever mig ofta ifrågasatt kring det. Men för mig har det känts så onaturligt att lägga bort henne, finns inget mysigare och jag vill hålla henne så nära jag bara kan.


  10. Rebecca skriver: 17 februari 2020 kl 10:51

    Åh vad fint Sofia, tack, blev helt varm i hjärtat av att läsa det här ❤️ Jag har inga egna barn ännu, men minns hur mysigt det var, när mamma alltid nynnade och sjöng ”När trollmor har lagt sina elva små troll och bundit fast de i svansen, hon sjunger så sakta för elva små troll, sen hon bundit fast de i svansen”. Den mjukheten och omtanken, hur varmt och kärleksfullt det kändes inuti.

    Intressant vad du skrev om val av sov-visa, har aldrig tänkt på att det såklart präglar, men för mig, sättet det sjöngs på, det har nog gett gåvan, att jag aldrig varit särskilt rädd för varken trolldom eller magi.
    önskar dej en fin dag ✨🍀


  11. Emma skriver: 17 februari 2020 kl 11:02

    Vi har tvillingar på nio månader, våra första barn. Vi har alltid samsovit trots att dom var yttepytte i början. Nu är dom rejäla bebisar och vi gör lite olika varje kväll. En av dom sover alltid i sängen. Den andra sover i spjälsängen precis bredvid sängen eller i vardagsrummet med en förälder. Antingen i soffan eller i sovpölen på golvet. Dom har så olika behov vid nattningen. Pojken lägger vi bara ner så nattar han sig själv i princip, oftast runt kl. 20. Flickan vill vara med oss på kvällen och henne får vi vagga till sömns och försiktigt lägga ner och hoppas på det bästa.


  12. Victoria_Alittleblissalittlebliss.se skriver: 17 februari 2020 kl 13:18

    Vi samsov med vår yngsta (Nu 13 år). Vad jag ångrar att vi inte gjorde det med alla tre! Då propagerade vår bvc-sköterska starkt att barnen skulle sova i egen säng och gärna eget rum. Önskar att jag inte hade lyssnat…


  13. Ida skriver: 17 februari 2020 kl 13:20

    Vad fint! Det låter så väldigt likt hur det varit (och är) för oss och våra tre barn. Inget vi planerade eller bestämde oss för utan bara hur det liksom blev eftersom alla var nöjdast så.


  14. Mia skriver: 17 februari 2020 kl 14:05

    Vi har vår ettåring i spjälsäng i vårt sovrum. Hon har sovit i den från första natten. Jag önskar ibland jag fick ligga och krama på henne på natten och tycker att hon ligger så långt bort… Men hon trivs bäst med detta, är hon i vår säng blir hon leksugen och sticker. Finns ju fördelar med att sova isär också…


  15. Emma skriver: 17 februari 2020 kl 14:22

    Så mysigt det låter Sofia! Även om jag gissar att ni, precis som de flesta av oss, ibland blir frustrerade över tiden det tar i anspråk att natta. Åtminstone om man har vuxensaker att göra, typ röja, diska, köra en tvättmaskin etc. Men, vi har nu efter 6 år kommit till ro med det, stressar man under nattningen tar det bara längre tid upplever vi. Det är ju en fantastiskt mysig stund som ger möjlighet för mys och samtal på ett djupare plan liksom. Så många gånger vår son öppnat upp och berättat saker som varit betydelsefulla för honom, sådant där som inte kommer fram vid snacket kring middagsbordet eller framför barn-tv. Ovärderligt! Vår kille trivs toppen i sitt rum och sin säng, men han älskar att sova mellan oss. Eftersom både min man och jag också tycker det är så himla mysigt att komma och krypa ner bredvid den lilla varma kroppen så gör vi oftast så. Rätt som det är är den tiden förbi liksom. I perioder sover han hela nätter i sitt rum men eftersom det då ofta blir nattliga inropningar har vårt minsta motståndets lag-tänk slutat i att vi ändå vill ha honom hos oss. Vi jobbar enligt devisen ”så som flest sover bäst”. ❤️


  16. Lovisa skriver: 17 februari 2020 kl 15:10

    Jag har inga barn, men minns själv hur viktiga både godnattvisorna och läsningen var för mig vid nattning. Jag har alltid älskat att sjunga, men tyckte så mycket om att lyssna på visorna (de var kanske fem stycken, alltid i samma ordning efter varandra, en ordning som jag fortfarande kan upprepa idag ca 20 år senare). Trygghet och mys. Min bror ville inte ha sång, men gärna kli på ryggen.
    Sen högläsningen! Så väcktes mitt bokintresse som barn! Vi läste den långa flykten och Harry Potter fram till dess att jag blev för nyfiken och själv duktig på att läsa, då gick det snabbare att läsa böckerna själv. Högläsning är fortfarande en stor favorit för mig, det känns alltid högtidligt och lite magiskt de få gånger det händer som vuxen.


  17. Emma skriver: 17 februari 2020 kl 16:15

    Pendlat mellan samsovning och att dottern sover i egen säng/rum från det att hon va något år (innan dess sov hon typ jämt i vår säng) och är fortfarande så nu när hon snart fyller 6. Hennes behov har fått styra helt enkelt och vi har precis som ni resonerat som så att det sätt som gör att vi sover bäst/mest, är det bästa. Ofta innebär det just att så som barnet/barnen sover bäst, blir lugnast för alla. Funkat fint för oss och tror på samsovning som något bra för trygghet och anknytning. Spännande val av godnatt-visa 😊Här har det ömsom sjungits, ömsom spelats musik för att söva. Vi har precis som ni skapat betingning så vissa sånger leder ofta väldigt snabbt till sömn… Här är det både svenska visor och fransk pop som har den effekten ☺️


  18. Elin skriver: 17 februari 2020 kl 21:36

    Har en fyraåring som sovit mycket med oss och som senaste åren nattats och somnat i egen säng men kommit tassande varje natt in till oss. Älskar att få snusa henne i nacken och vakna bredvid henne på morgonen. Nu har vi dock fått ett lillasyskon som inneburit att vi delar upp oss, pappa sover för tillfället mestadels med henne i hennes säng och jag kör på med nattamning osv i vår säng. Saknar dock att få ligga bredvid mitt stora barn så himla mycket och hoppas att vi hittar tillbaka till bra samsovning när syskonet blivit lite större…


  19. Elin skriver: 18 februari 2020 kl 06:27

    Samsover med vår fyraåring här hemma fortfarande ❤️ Har också samma slinga av 4 visor som jag sjunger varje nattning. Känns fint på nåt sätt. Tänker att han alltid kommer ha ett speciellt förhållande till de visorna.


  20. Victoria skriver: 18 februari 2020 kl 09:42

    Jag ska vara ärlig, jag förstod inte riktigt hur man vågade sova tillsammans med bebis. Tyckte till och med att babynesten lät farliga. Det här var för ett halvår sedan. Sen kom han. Vår son. I tre månader hade jag dåligt samvete. Nu njuter jag av att han är den siste och förste som vi får se varje morgon och kväll💕 finns ju inget mer lugnade än att höra hans andetag och känna han hand.


  21. Anna-Lena skriver: 18 februari 2020 kl 13:44

    Min dotter har alltid sovit i egen säng och sen eget rum sen hon var 4 månader (nu 21 månader)
    Hon vaknar lätt och virvlar runt i sängen som en tok 😉 När vi la henne i spjälsängen i hennes egna rum så sov hon för första gången typ 5 timmar i sträck, både hon och jag blev helt utvilade. Vi har en kamera med mikrofon så vi ser och hör henne hela tiden och vi går till henne så fort hon vaknar eller gråter, även nu vid snart två år.

    Ibland är jag ledsen för hon vill liksom aldrig sova i vår säng (ibland för att sova middag går bra). Om hon har en natt där hon vaknar ofta, t.ex om det åskar eller blåser mycket så brukar jag försöka ta in henne till oss, men det slutar bara med att hon sätter sig upp och och blir klarvaken, och hon hatar att sova nära utan hon måste kunna röra på sig ordentligt!
    På dagen är hon riktigt gosig och kärleksfull men hon måste ha sitt space på natten 🙂


    1. Anna-Lena skriver: 18 februari 2020 kl 13:45

      Jag menade att vi fortfarande har kamera även fast hon snart är två, självklart så kommer vi alltid att gå till henne om hon vaknar 🙂


Dela på:
Laddar