Sofia Wood
Välkommen till den här bloggen! Jag är författaren bakom kokböckerna ”Vinter hos Wood” och ”Chez Wood” men också den före detta marknadschefen som lämnade allt och nu försöker få ihop ett nytt slags liv som författare, bloggare och poddare med familj och tre barn. Här inne har vi engagerade samtal om jakten på lycka, om enkla saker gjorda med omtanke, om mat, inredning och konst, liv och politik. Vi är också jämlika, vänskapliga och vänliga.
Annons

Fråga & Svar – höga hästar, bortskämd och komplex

Jag tänkte att jag skulle svara på ett par till av alla frågor som kom in för ett tag sen. Jag förstår att det säkerligen kan uppfattas som jag motsäger mig själv i många av de här svaren men jag tänker nånstans att ingen är speciellt stringent? Framförallt inte i sin egna bild av sig själv. Vi får se vad ni tycker.

Annons

Har du minnen i hemmet, saker som ger dig en stark känsla, som du är stolt över och berättar utåt vem du är? Jag har inte det direkt och saknar det. Har satt upp jättefina foton på okända människor som jag hittat på en loppis(två fotografier som jag verkligen gillar)och min man undrar om vi är släkt med dem, men nej, har inte sånna band. Jag undrar om du har saker som liksom haft samma betydelse länge? Som inte förlorar i värde, trots att de kanske skaver. Det mesta i mitt hem skulle jag kunna vara utan och på sätt och vis är väl det sunt, att inte låta prylar styra och så vidare. Men vad är evigt? Och ska det mörka få ha en plats?

Jag har nästan bara sånna saker, jag tror jag kanske har för många sånna saker? Eller såhär, jag har många saker med nostalgiskt värde, saker med historia och minnen knutna till dem. Men jag har samtidigt sedan ett tag nu medvetet minskats deras betydelse för mig. Eller såhär, jag försöker att aktivt fokusera mindre på grejer och då ingår det att inte zooma in så mycket på att allt måste ha en betydelse heller. Det innebär också att jag inte funderar så mycket över vad jag vill ha eller vill byta ut, scrollar inte auktionssajter på kvällarna.  Hemmet är viktigare än någonsin för mig men det har samtidigt verkligen sjunkit in att det är känslan av hemmet, vad vi faktiskt gör här hemma, inte prylarna som eller det som gör det. Men samtidigt som jag säger så ska jag självklart också medge att det är något som är lätt för mig att säga i och med att vårt hem till stor del är ganska ”färdigt och fint” och då är det såklart lätt att sitta på sin höga häst och förnumstigt konstatera att man inte är så besatt av prylar längre.

Annons

Vad har du för osäkerheter eller komplex?
Trivs du fullt ut med hur ditt liv ser ut just nu eller finns det något du saknar/önskar?
Hur var du som ung vuxen jämfört med nu?
Vilka är dina tydligaste personlighetsdrag?
Känner du dig ”helt” vuxen? Varför eller varför inte?

Jag har oändligt många osäkerheter och komplex, men jag försöker att inte prata allt för mycket om dem. Det är inte för att verka mer lyckad än vad jag är utan för att jag inte vill lusa ner andra med lika mörka tankar om de själva som de jag har om mig själv.

Jag trivs med mitt liv men saknar också många saker. Jag saknar Australien, jag saknar Ellen, jag saknar att åka på den där redan med Therese, jag saknar dynamiken av att ha kollegor, jag saknar att studera.

Jag har svarat lite på hur jag var som ung vuxen tidigare, tex bland frågorna här. Den stora skillnaden är väl egentligen att jag är mycket tryggare nu, låter inte min egna självmedvetenhet hindra mig från att gå utanför dörren. Samtidigt ångrar jag att jag inte njöt mer av den tiden, av min egna ungdom än vad jag gjorde, att jag inte levde mer.

Annons

Mina tydligaste personlighetsdrag är nog att jag är en lågintensiv people person? Alltså jätteintresserad av andra och hur de mår men inte på ett väldigt energiskt sätt utan lite mer lågmält. Jag är inte en introvert men jag är inte högljud. Jag är extremt dragen till skönhet och balans, vill uppnå det i allt. Jag är också verbal och vill alltid prata om hur saker och ting är.

Jag känner mig inte helt vuxen, eller det kanske jag gör men jag är inte helt bekväm med mitt egna åldrande. Jag älskar det lugn som finns nu, att jag inte har några stora saker jag saknar i livet. Men när jag tänker på att jag är en 35-årig trebarnsmamma som varit gift i nio år och bor i en bostadsrätt i en lummig närförort fattar jag inte vad fan som hände och kan också bortskämt undra om det här är allt jag får.

Annons

När du ramlade och skrapade upp ditt ansikte, vad var det för tips du fick då för att det skulle läka fint och snabbt? Var det olja? Vilken isåfall? Ramlade nämligen med cykeln för några dagar sedan och skrapade upp ansiktet mot grus. Ser ut nästan exakt som det gjorde för dig och jag tar tacksamt emot tips på hur man bäst gör för att det ska läka snyggt

Stackars dig! Här kommer två närbilder (sorry!) på mitt ansikte som jag tog nu för 10 sekunder sen för att visa hur det ser ut idag på mig. Jag fick rekommenderat av Kakan att använda den här oljan. Det har läkt fint, man ser och känner ett litet märke och en knöl i benet på näsan och på hakan ungefär där jag pekar. Strax under underläppen var det var en stor tjock sårskorpa och där är det fortfarande lite rött, men det ser nog mest ut för andra som om jag är på väg att få en finne där, jag funderar på om jag ska göra lite Dermapen precis där, vi får se efter sommaren.

 

15 kommentarer till “Fråga & Svar – höga hästar, bortskämd och komplex”

  1. Anna skriver: 4 juni 2020 kl 13:57

    Otroligt gullig var det första som kom till mig när dina närbilder dök upp. Kom ju på att du så sällan (aldrig?)har ” och då kändes det så intimt och bjussigt
    Älskar din blogg


  2. Anna skriver: 4 juni 2020 kl 13:58

    Har selfies skulle det stå


    1. Sofia Wood skriver: 4 juni 2020 kl 15:46

      Hahaha ja, kändes sjukt ovant!🙈


  3. Kristin skriver: 4 juni 2020 kl 14:09

    Till skrapsår vill jag lägga till Maria Åkerbergs ekologiska Aloe Vera gel. Kör den en stund innan oljan, säger jag! Den är grymt svalkande och läkande. Funkar på sår, solsveda, insektsbett, under eller istället för ansiktskräm, för torr, fet och blandhy. Ett måste i badrumshyllan!


    1. Sofia Wood skriver: 4 juni 2020 kl 15:46

      Den måste jag testa! Tack för tips ☺️


  4. Linn skriver: 4 juni 2020 kl 17:28

    Känner igen mig så mycket i dina svar! Är lite yngre än dig och önskar att känna mig stadigt trygg någon gång, svajar nog en hel del och hindras absolut fortfarande av min självmedvetenhet. Ångrar också att jag inte levt mer, nu när jag inser att tid som varit är förbi. Är också oerhört intresserad av hur andra människor mår, tänker och fungerar, men lite på distans. Funderar mer än jag frågar. Och ångrar allt jag inte vågar fråga. Dras också till skönhet och är verbal trots att jag är introvert. Så jobbigt när andra (nära personer) inte alls har samma behov av att prata, får sån panik av det, inte minst i konfliktsituationer, haha.

    Tack för du skriver att ingen är speciellt stringent i sin egen bild av sig själv, för jag ändrar tankar och åsikter hela tiden och uppfattar ofta andra som så väldigt skarpa och säkra. Skönt att höra att det kanske inte är så


    1. Sofia Wood skriver: 5 juni 2020 kl 06:07

      Det är underligt det därmed att man uppfattar andra som så stringenta och då dömer sig själv som flaky när i själva verket de allra allra flesta är jättekomplexa. Tror vi måste börja omvärdera våra egna splittrande personligheter och se dem för möjligheten till mångsidighet som de är. Kram


      1. Linn skriver: 5 juni 2020 kl 19:49

        Ja eller hur, det är ju bra att vara komplex och kunna se saker ur flera perspektiv. Man får ju nya erfarenheter hela tiden, som ger en nya synvinklar och då vore det konstigt att aldrig ändra åsikter. Hellre lite inkonsekvent än fast i snäva ramar man håller sig inom för att verka stabil, fast de inte längre stämmer överens med ens tankar


  5. W skriver: 5 juni 2020 kl 00:14

    Hej Sofia! Har en fråga gällande det du skrivit om d senaste dagarna, att man tex inte ska kritisera influensers för hur de tar upp BLM osv. Men om en influenser då postar något ställningstagande som du nämnde, typ en svart bild – o så kommer en massa rasistisk dravel i kommentarerna av div läsare. Hur kan det vara möjligt att dessa influensers ej markerar mot denna rasism. Jag har sett dig flera ggr markera mot olika saker. Hård bryskt o tydligt. Blir så hjärtkrossad när folk får skriva precis vilken skit de vill på Sveriges största bloggar utan att bloggarna ens säger ifrån? Förstår du då inte denna ilska mot influensers? De tar så jäkla mkt plats men såhär för lite nu.


    1. Sofia Wood skriver: 5 juni 2020 kl 06:04

      Hej! Jag menar absolut inte att man inte får kritisera influencers, förlåt om det uppfattades så. Vad jag ville förmedla var att jag inte tycker att man ska döma ut folks första trevande engagemang innan de fått en chans att ta det vidare, att vi inte ska utgå från att folk bara hoppar på en fluga och sen kommer lämna det så. Sen kanske de gör det och då finns det absolut plats för kritik men det jag menar är att se vad som är nästa steg är vad som verkligen är intressant. Men med det sagt! Jag tycker absolut, absolut, kommentarsfält ska rensas på rasistisk skit. Och orkar/hinner/kan man inte bemöta det och gå in i diskussion får man radera alternativ stänga ner kommentarsfältet tillfälligt. Helt ärligt så är det traumatiskt att läsa för många och det ska man inte behöva riskera utsättas för.


      1. W skriver: 5 juni 2020 kl 11:06

        Tack för ditt svar! Och nej snälla säg inte förlåt det första du gör! Jag hade önskat att Sandra Beijer hade haft 10% av din klokhet. Min lilla syster läser hennes blogg och håller absolut med om att visa kommentarer är traumatiserande att läsa. Fyfan vilken fruktansvärt kall o elak värld vi lever i. Där det är viktigare att skriva långa dramatiska poster om klädesplagg, än ta ställning i en fråga som skadar förtrycker o mördare människor med pigment.


  6. Emma skriver: 5 juni 2020 kl 06:42

    Jag har en fråga om något helt annat. Har du något tips på pojknamn som funkar på både svenska och engelska? Min sambo är från Kanada så vi vill ha ett namn som funkar både på engelska och svenska utan att ändras så mycket i uttalet. Vi har många fina tjejnamn på vår lista men kan inte komma på fina pojknamn. Jag vill inte ha ett för vanligt namn och tycker att Otis är så fint, men kan inte övertala min sambo om det. Hade ni några andra namn ni valde mellan till Otis eller har du tips på några andra namn, gärna lite ovanliga?


    1. Sofia Wood skriver: 5 juni 2020 kl 06:53

      Några av våra pojknamn var: Alfie/Alf, Bo, Finn, Levi och Eli ❤️


  7. Lisa skriver: 5 juni 2020 kl 13:14

    Tycker så mycket om att läsa dina tankar och resonemang (såg att du fick så många bra och intressanta frågor i frågestunden). Kollar nog 10 gånger om dagen om något nytt inlägg kommit. 🙂 kram


    1. Sofia Wood skriver: 6 juni 2020 kl 06:48

      ❤️


Dela på:
Laddar