Han ringer varje dag. Sent på kvällarna och tidigt på morgnarna för det är inte dag och natt samtidigt hos oss. Inte ens stjärnorna ser likadana ut.Han fnittrar över att de snart är där. Only four more sleeps. Barnen, de som han kanske tar igen lite av vårt med. Nya frågor om vilket bröd, vilken frukt, vilka flingor och ska det vara hallon eller jordgubbsylt? Barnstolarna är redan monterade i bilen och en lekpark som ligger halvvägs mellan flygplatsen och uppfarten är uträknad. Om små ben behöver leka och sträckas på vägen det vill säga.Studion har tömts och där ligger nu tre små sängar redan bäddade med dunbolster och garderoberna är tömda för att göra plats åt koftor i storlek 104 centilong. Jag ha sett allt på film, fått säga om jag tror det blir bra såhär.219 veckor och en stängd värld senare så ska de ses igen. Only four more sleeps. Det är lång tid när en i sällskapet föddes för 234 veckor sedan och en annan blir 80 år i sommar.För någon som inte förstått om en själv var så värst efterlängtad så är det lite som att inse, att jo kanske jag var det? Kanske vilken typ av sylt jag tyckte om också var viktigt en gång för länge sedan. Så mycket av ett föräldraskap som spiller över in i känslorna kring ens egna barndom. Att bada i kärlek genom dem, för dem.
