Jag tänkte att jag skulle svara på ett par till av alla frågor som kom in för ett tag sen. Jag förstår att det säkerligen kan uppfattas som jag motsäger mig själv i många av de här svaren men jag tänker nånstans att ingen är speciellt stringent? Framförallt inte i sin egna bild av sig själv. Vi får se vad ni tycker. Har du minnen i hemmet, saker som ger dig en stark känsla, som du är stolt över och berättar utåt vem du är? Jag har inte det direkt och saknar det. Har satt upp jättefina foton på okända människor som jag hittat på en loppis(två fotografier som jag verkligen gillar)och min man undrar om vi är släkt med dem, men nej, har inte sånna band. Jag undrar om du har saker som liksom haft samma betydelse länge? Som inte förlorar i värde, trots att de kanske skaver. Det mesta i mitt hem skulle jag kunna vara utan och på sätt och vis är väl det sunt, att inte låta prylar styra och så vidare. Men vad är evigt? Och ska det mörka få ha en plats? Jag har nästan bara sånna saker, jag tror jag kanske har för många sånna saker? Eller såhär, jag har många saker med nostalgiskt värde, saker med historia och minnen knutna till dem. Men jag har samtidigt sedan ett tag nu medvetet minskats deras betydelse för mig. Eller såhär, jag försöker att aktivt fokusera mindre på grejer och då ingår det att inte zooma in så mycket på att allt måste ha en betydelse heller. Det innebär också att jag inte funderar så mycket över vad jag vill ha eller vill byta ut, scrollar inte auktionssajter på kvällarna. Hemmet är viktigare än någonsin för mig men det har samtidigt verkligen sjunkit in att det är känslan av hemmet, vad vi faktiskt gör här hemma, inte prylarna som eller det som gör det. Men samtidigt som jag säger så ska jag självklart också medge att det är något som är lätt för mig att säga i och med att vårt hem till stor del är ganska "färdigt och fint" och då är det såklart lätt att sitta på sin höga häst och förnumstigt konstatera att man inte är så besatt av prylar längre. Vad har du för osäkerheter eller komplex? Trivs du fullt ut med hur ditt liv ser ut just nu eller finns det något du saknar/önskar? Hur var du som ung vuxen jämfört med nu? Vilka är dina tydligaste personlighetsdrag? Känner du dig ”helt” vuxen? Varför eller varför inte? Jag har oändligt många osäkerheter och komplex, men jag försöker att inte prata allt för mycket om dem. Det är inte för att verka mer lyckad än vad jag är utan för att jag inte vill lusa ner andra med lika mörka tankar om de själva som de jag har om mig själv. Jag trivs med mitt liv men saknar också många saker. Jag saknar Australien, jag saknar Ellen, jag saknar att åka på den där redan med Therese, jag saknar dynamiken av att ha kollegor, jag saknar att studera. Jag har svarat lite på hur jag var som ung vuxen tidigare, tex bland frågorna här. Den stora skillnaden är väl egentligen att jag är mycket tryggare nu, låter inte min egna självmedvetenhet hindra mig från att gå utanför dörren. Samtidigt ångrar jag att jag inte njöt mer av den tiden, av min egna ungdom än vad jag gjorde, att jag inte levde mer. Mina tydligaste personlighetsdrag är nog att jag är en lågintensiv people person? Alltså jätteintresserad av andra och hur de mår men inte på ett väldigt energiskt sätt utan lite mer lågmält. Jag är inte en introvert men jag är inte högljud. Jag är extremt dragen till skönhet och balans, vill uppnå det i allt. Jag är också verbal och vill alltid prata om hur saker och ting är. Jag känner mig inte helt vuxen, eller det kanske jag gör men jag är inte helt bekväm med mitt egna åldrande. Jag älskar det lugn som finns nu, att jag inte har några stora saker jag saknar i livet. Men när jag tänker på att jag är en 35-årig trebarnsmamma som varit gift i nio år och bor i en bostadsrätt i en lummig närförort fattar jag inte vad fan som hände och kan också bortskämt undra om det här är allt jag får. När du ramlade och skrapade upp ditt ansikte, vad var det för tips du fick då för att det skulle läka fint och snabbt? Var det olja? Vilken isåfall? Ramlade nämligen med cykeln för några dagar sedan och skrapade upp ansiktet mot grus. Ser ut nästan exakt som det gjorde för dig och jag tar tacksamt emot tips på hur man bäst gör för att det ska läka snyggt Stackars dig! Här kommer två närbilder (sorry!) på mitt ansikte som jag tog nu för 10 sekunder sen för att visa hur det ser ut idag på mig. Jag fick rekommenderat av Kakan att använda den här oljan. Det har läkt fint, man ser och känner ett litet märke och en knöl i benet på näsan och på hakan ungefär där jag pekar. Strax under underläppen var det var en stor tjock sårskorpa och där är det fortfarande lite rött, men det ser nog mest ut för andra som om jag är på väg att få en finne där, jag funderar på om jag ska göra lite Dermapen precis där, vi får se efter sommaren.
