Har jag berättat att jag är otroligt intresserad av parfymer? Tror kanske att jag aldrig gjort det men jag är det i alla fall. Inte på det sättet att jag byter och testar nyheter utan som så att jag framförallt är intresserad av en signaturdoft. Något som ska dofta mig, något som ingen annan har. En doft som sitter i alla plagg och som ligger i luften i garderoben. Jag associerar doft till olika personer så starkt så det måste vara något eget. Så jag letar långt utanför topplistorna, inga kända märken, inga stora producenter, allra helst bland obskyra men ikoniska dofter som kännare tycker om. Träigt, kryddigt, ganska tungt men inte huvudvärk, lite blommigt men gränsande till maskulint. Varm hud. Länge har jag haft min doft, Daphne av Comme des Garcons. Den är en såndär doft som servitriser stannar vid restaurangbordet och frågar vad det är som doftar så gott. Jag har blivit stoppad i rulltrappor, ikappsprungen i tunnelbanan och på gatan med frågor om vad det är jag bär. Men, såklart, så görs den inte längre. Och den går knappt att hitta på EBay eller utomlands heller. Jag har en kvar men den är det strikt ransonering med. Men så i helgen i Köpenhamn, inne på Holly Golightly hittade jag en ny doft som faktiskt var riktigt, riktigt bra. Som kanske är en värdig uppföljare? En helt naturlig doft, utan några konstigheter i. Tillverkare heter Abel, en holländsk parfymör, och doften heter Green Cedar. Toppnot magnolia och kardemumma. Följs av cypriol och guaiac trä som vilar på en bas av dubbeldestilerad Texas och Atlasbergs ceder. Den är distinkt, soligt varm men ändå lite skarp i allt det där mjuka. Absolut grön men också kvinnlig. Hoppas jag ska älska den lika mycket som Daphne, att den ska bli min. Vilka är era dofter? Har ni en signaturdoft?
