Den här veckan testade vi i Matklubben Yotam Ottolenghis isbergssallad med aubergineröra och krispig topping. Jag lagade det till söndagslunch idag och min känsla var såhär: gott men jag saknade också nånting. Vilket jag insåg att jag de facto gjorde eftersom jag hade glömt parmesanen ehhh… Men det var något mer. Nästa gång jag lagar det här, för jag kommer absolut göra om det igen kommer jag smaka upp det lite mer, jag kommer ringla i lite tahini i aubergineröran, kanske ett stänk spiskummin? Sen kommer jag ha labneh, getost eller fetaost på också. Toppa med lite granatäpple eller varför inte några gula russin? Aubergineröran,, som jag först kände mig lite för lat för att göra var inte alls jobbig, jag kommer göra den helt och hållet i ugnen nästa gång, pannan behövs inte. Jag kände nämligen att den här rätten i sitt originalutförande, om än väldigt god och detta tror jag att jag hade känt även om jag kommit ihåg att riva lite parmesan över, var exakt den typen av vegetarisk mat som en köttätare hade känt att den hade velat komplettera med en köttbit till och det är exakt vad jag, med min mat, försöker att motverka. Jag vill att min vegetariska mat ska vara så pass god och tillfredsställande att du inte inte ens märker att den är vegetarisk, är ni med på hur jag menar. Det är därför jag valt att inte paketera min kokbok som en vegetarisk kokbok, det är bara ett femtiotal supergoda grejer som råkar inte innehålla kött. Hur kände ni denna vecka? Var det lite för många steg? Vad är vi sugna på nästa vecka? Nått sött kanske?
