För ett år sedan plingade det plötsligt till i min mail, bara veckor innan jag var planerad att föda mitt tredje barn. Ett mail från ett namn jag inte kände igen, men med ämnesraden: Ses för att prata bok? Jag läste första raderna och kände genast hur det svindlade till, ni vet sådär när man känner sin egna puls i kinderna? "Hej Sofia, Hoppas allt är bra med dig. Jag är förläggare på Norstedts och skulle gärna vilja komma i kontakt med dig." Det är väl nästan orimligt lyxigt att bli kontaktad på det sättet, för visst är det så att jag länge, länge burit på en hemlig dröm att få ge ut en kokbok. En bok om kärlek till mat, om gemenskap, om att duka vackert för att visa omtanke och framförallt, med alla mina finaste recept. De som jag känner fullständig trygghet i, som jag lagar åt alla jag tycker om, utan pretentioner. Boken jag under alla år varit alldeles för feg för att formulera att jag velat göra, och som jag faktiskt än idag kan känna är en utmaning för mig att på ett självklart sätt ta utrymmet för. För vem är egentligen jag att ge ut en bok, jag som inte är riktig kock utan bara passionerad hemmalagare? Boken jag drömt om men bara burit innanför västen i rädsla för att bli refuserad och nekad. Min kärlek till mat kommer i rakt nedstigande led från min mamma. Hon har alltid lagat mat för att klappa, döva, trösta. Det finns inte ett känslotillstånd som inte har stärkts, firats eller lyfts med precis rätt maträtt under min barndom. Och precis så förhåller också jag mig till mat och måltiden. Att på ett beständigt sätt få förveviga det förhållningssättet har förutom min egna glädje i det, också känts som det ultimata sättet att tacka min mamma för allt hon gett mig i relation till maten. Hur blev det med boken då? Jo, under min föräldraledighet med Selma, den lilla bebisen som skulle komma att födas sexton dagar efter det där första mailet från min blivande förläggare har jag faktiskt skrivit den. Plitat ned varenda recept mellan, under och efter oändligt många amningar. Balanserat på gränsen till urlakad av trötthet vissa dagar. Känt eufori när det blivit fint så fint, och till slut, känt en otroligt förnöjsam stolthet när jag stängt det redigerade Word-dokumentet som innehåller allt jag vet om mat. En kokbok för vardag, vila och fest. I detta nu formges de sista sidorna, i oktober finns den i handeln. [caption id="attachment_19328" align="aligncenter" width="520"] Foto: Frida Edlund[/caption]
