I flera månader har jag haft en liten juvel innanför skjortan. En liten hemlighet som käns som konfetti i hjärtat och som svindel på 10:an samtidigt. Det är helt tokigt men jag har fått den stora äran att få skriva en till bok. Till hösten är den ute. Jag fick faktiskt erbjudandet innan den Chez Wood - en kokbok för vardag, vila och fest ens officiellt hade kommit ut. Förhandsintresset var så fint och försäljningen därefter har hängt på. Tänk att ni faktiskt ville ha den? Vill ha den fortfarande? Både en andra och en tredje upplaga har hunnits tryckas och varje dag ser jag på Instagram hur recepten lagas och äts. Jag är så genuint tacksam för det, att maten verkligen äts. I början hade jag en så ambivalent känsla inför att så många sa att boken var fin, blev rädd att ni sa det för att säga något snällt när maten i själva verket var dålig. Men nu har jag landat i den mer, vet att maten är god, inte bara bildskön, precis så som det kändes när jag skrev och valde recepten. Men missförstå mig rätt, jag är inget annat än ödmjuk inför det svåra i att göra en till bok. Det är så mycket som känns som det är på spel nu, den klassiska svåra andra boken. Men vet ni, och jag kommer med all säkerhet vackla i det här en miljon gånger - den här andra boken känns inte alls svår att skriva, den finns färdig i mitt bröst redan. Jag håller på titeln lite till, den är så talande för exakt vilken bok det är och jag vill berätta om det tillsammans med bilder och i rätt kontext, men den är så självklar och för mig just nu är den en fröjd att skriva. Så det är det jag gör nu, sitter i sängen och knapprar på tangenter. Skriver små minnesanteckningar och vackra meningar i mobilen. Och snart kommer jag sitta vid ett eget skrivbord på ett fantastiskt kontor och skriva där. En process helt annorlunda från förra gången då jag också hade lilla bebis-Selma sovandes i famnen samtidigt som jag skrev. Men inte nu, nu är det jag och sidorna själva, sån lyx. Men vet ni, jag skulle verkligen uppskatta om de av er som har boken ville berätta vad ni tyckt mest om, vad ni hade sett mer eller mindre av? Vad saknar ni i kokboksvärlden, inte bara från mig? Hur inspireras ni egentligen? Så, det var min lilla hemlighet. En andra bok, vem hade kunnat tro det? x
