En morgon med ångest

Jag kan inte sova den här morgonen, en jobbfråga har börjat snurra i mitt huvud och strax innan 04.30 vaknar jag med samma problem malandes på repeat. Tänker på det om och om och om igen. Hinner knappt tänka klart innan jag börjar om från början. Det blir omöjligt att somna om, det är på morgnarna när alla sover som ångesten rider mig. Varför kan jag inte bara släppa tanken, jag kan ändå inte lösa någonting just nu?

Men nej, morgnar som den här är då min ångest är vaken som en mörk kompanjon som flyttat in i min kropp och även om jag börjat i dagens problem så ligger jag sen vaken och stilla inventerar samtliga dåliga saker och misslyckanden jag gjort de senaste åren, privat såväl som jobbmässigt. Räknar upp en efter en och oroar mig. Är jag i själva verket helt talanglös? Har jag något av värde att erbjuda någon? En liten fnurra på tråden och jag eskalerar snabbt i att känna total värdelöshet.

Kanske att det blir bättre om jag skriver ner en detaljerad att-göra-lista så jag kan få en överblick över vad jag kan göra för att komma vidare i det första grundproblemet? Vi reste hela dagen och natten igår och jag är i själva verket oerhört trött, om jag bara kunde få sova en liten stund innan barnen vaknar. Jag vet att jag inte kommer kunna sova på dagen sen för det får jag också ångest av. Känner mig värdelöst flytande och som jag är arbetslös (snälla ta inte illa upp av det här, jag tycker inte arbetslösa människor är värdelösa, jag känner mig bara värdelös när jag är oproduktiv, det här är bara riktat mot mig!) och så är ångesttåget på rullning igen.

Vad har ni för strategier när sån här ångest väcks i er? Jag måste erkänna att det känns väldigt skönt att ha skrivit här nu, kanske att jag kan sakta tysta den frenetiska kören i huvudet nu ändå.

Ledsen att dagens inlägg blev så mörkt, men jag tänker att det kanske är bra att visa den andra sidan också, att jag inte bara kommit långt i självacceptans, har formulerande tankar om inredning och uppfostran och är lycklig jämt.

Kram