Sofia Wood
Sofia Wood har en bakgrund i mode-, konst- och designbranschen. Hon har också ett brinnande matintresse, under hösten 2019 släpps hennes allra första kokbok, ”Chez Wood – en kokbok för vardag, vila och fest”. Bloggens syfte är att vara en inspirerande plats för uppskattning av ett personligt hem, vackra ting och medveten mat. Sofia bor med sin man och tre små barn lummiga Enskede i Stockholm i en färgfylld gammal lägenhet. Tillsammans med Elsa Billgren har Sofia också trend- och livsstilspodden Billgren Wood.
Annons

Funderingar kring en fråga, till Kristin

Kristin lämnade en kommentar på det här inlägget:

Men gudars, vad fint, fräscht och gott! Här tryter också inspon. Det som borde vara lugn och skön semester med lilla familjen är fullt av stress och ångest över fixande, ordnande och tankar kring min mor som fått Alzheimers och hamnat på ett hem vi inte är nöjda med. Mat och hälsa blir onekligen lidande och allt som har fler än få ingredienser känns liksom ouppnåeligt just nu. Skriker snart om vi ska äta hämt-, eller halvfabrikat igen! Önskar ett par ”vrål-enkla” och snabba, nyttiga rätter när du har inspo och tid. Tack fina du för dina rätter, dina texter och dina bilder!

Annons

Innan jag börjar med recept och tankar om mat vill jag börja med att verkligen uttrycka medlidande för din situation Kristin. Min morfar hade Alzheimers och gick från att vara en lång stark naturkraft till man till att bli en liten fågelunge. Det var nästan som att genomleva grym magisk realism att se det hända honom. Jag hoppas din mamma mår under omständigheterna bra och självklart även du och resten av din familj.

I stunder av kris är min ryggmärgsreaktion att agera som min mors dotter. För både mamma och jag beter oss som karbonkopior av varandra och ställer oss genast i köket för att utfodra alla som befinner sig i samma situation. Det är ett beteende som knappt känns invant utan som definitionen av naturligt.

Det är såklart inget unikt för oss utan många människor reagerar på det här sättet, och det kanske är mitt första tips till dig, Kristin.

Annons

Så många människors mest naturliga sätt att visa kärlek och omtanke är genom mat och säkerligen finns det en eller fler sådan människor i din närhet också. Så det jag vill föreslå är väl att räcka ut en hand och be om hjälp. Be om hjälp med hemlagad mat att ställa i kylen, att fylla frysen med. En soppa, en gratäng, ett bröd. Gryta, lasagne eller något sött. Berätta i din vänskapsgrupp om hur situationen är och fråga om någon skulle kunna tänka sig att hjälpa er lite. Det kanske låter exponerande att be om sånt men jag tror inte det finns något som vänner skulle bli gladare för att få göra. Det är sammanbindande och intimt att be om såväl som att ge hjälp.

Som tur är för oss alla är enkel mat den godaste. Det är min absoluta övertygelse men samtidigt så är det nog så att det finns enkel mat som drar åt att främst tjäna som mättande, kanske den du beskriver att du är trött på, och så finns det enkel mat som är närande och tröstande och nästan elegant i det där allra renaste.

Jag tror matlagning med få ingredienser mår bra av ett par saker. Den första är att man lutar sig mot säsongerna. Ju mer orörd en ingrediens är desto bättre behöver den vara i sig själv. Spaghetti med skivade färska tomater och bakad vitlök kräver väldigt lite insats. Detsamma med tomatsås som bakats i ugnen med smör. Färdig gnocchi som man steker krispiga i brynt smör med parmesan. Frukost till mat alla tider på dygnet, gräddig äggröra på rostat bröd.

Riv lite citronzest över nästan vad som helst och det känns mer arbetat. Grönsallad av bara krispiga blad och schalottenlök som man låter dra i lite vinäger och sedan vispar en dijonvinägrett på vid sidan av köpepizzan. Eller bara lite parmesan och peperoncinoolja på samma pizza.

Jag är också dragen till att äta barndomsmat när saker och ting känns suddiga i kanterna. Kroppkakor med smält smör och lingon. Ugnspannkaka. Fryst fiskgratäng som var en av de första riktiga sakerna jag började äta när jag blev frisk från anorexin. Min mormors äppel eller rabarberris. Min absoluta mest snälla favorit till maträtt, ljusrosa molnig klappgröt.

Jag lämnar dig även med ett recept från min bok som är både enkelt och min egna barndomsmat, Pasta al burro, pasta med smör.

All vällycka till dig och din mamma, hoppas ni hittar ett boende till henne snart som känns bra 🤍

Annons

Pasta al burro
Ingredienser:

(4 PORTIONER)

300 g spagetti
3 vitlöksklyftor, rivna
2 msk hackad persilja
350 g riven parmesanost
salt och nymalen svartpeppar
50 g smör att steka i

Börja koka pastan. Medan den kokar, fräs vitlöken i en stekpanna med smör. Den ska inte ta färg, utan bara bli väldoftande och aromatisk.

Häll av pastan när den är precis al dente. Vänd ned den i vitlöks- smöret tillsammans med persilja och parmesan. Smaka av med salt och ordentligt med svartpeppar. Servera genast.

 

20 kommentarer till “Funderingar kring en fråga, till Kristin”

  1. Lena skriver: 1 augusti 2020 kl 11:27

    Haha präktigheten här!!!


    1. Linnea skriver: 1 augusti 2020 kl 12:28

      Lena, ditt lilla troll. hur ser dina lördagar ut egentligen om du börjar dagen med sånt här? Stackare.


    2. Rebecka skriver: 1 augusti 2020 kl 13:50

      Ja du Lena. Jag vill tipsa dig om att gå ut i solen eller i skogen och bara andas lite. Ta med en bok kanske?


    3. Mi skriver: 2 augusti 2020 kl 09:30

      Vad får du ut av att skriva meningslösa kommentarer som får någon att må dåligt?


  2. Anna skriver: 1 augusti 2020 kl 14:37

    Ska det vara hela 350g parmesan?


  3. Marina skriver: 1 augusti 2020 kl 17:09

    Här är ett super lätt recept som jag lagade den här veckan, blev överraskande gott:-)och var så enkelt.
    Sätt på ugnen på 170-180 C , skär 2-3 zucchini sidledes i fyra klyftor och pensla med flingsalt och olivolja på en ugnsplåt med kanter, på oljad folie lägg fisk filéer och stryk över röd pesto, täck över lite löst med folien, sätt in i ugnen tillsammans med zucchinin på samma plåt i 20 minuter-klart!


  4. Sara Helene skriver: 1 augusti 2020 kl 18:38

    Jag återkommer i stressiga perioder alltid till ugnsrostade rotsaker, och tomatsoppa med tortellini i. Ditt recept på frittata av överblivna rotsaker är också jättegott.

    Sen vill jag säga en sak… hade själv en period då jag blev kallad präktig, av de som inte riktigt kände mig eller velat se mig lyckas. Kommer ihåg hur det störde mig enormt. Men sen började jag reflektera, varför tog jag egentligen åt mig? Var rösten enbart någon annans, eller hade jag även inom mig en inre kritiker? Jag gjorde upp med denna röst, och ”omfamnade min präktighet”. Ja, stundtals är jag präktig, andra gånger inte. So what, det är inte den jag ÄR. Och det finns massa andra mindre trevliga egenskaper att ha… själv har jag blivit allergisk mot människor som spelar coola och tuffa. Äkthet tack. Som ett äkta medkännande svar på en direkt ställd fråga.


    1. Linda skriver: 2 augusti 2020 kl 10:38

      Hurra för att omfamna sin präktighet!


  5. Nettan skriver: 1 augusti 2020 kl 19:35

    Jag blev faktiskt väldigt tårögd av hur fint du skriver. Att be om hjälp är det absolut svåraste som finns. Önskar så att jag kunde be mina vänner och min familj om hjälp med något så enkelt som hemlagad mat. Jag tror många skulle hjälpa till, men det sitter så djupt inom mig att jag ska minsann klara allt själv. Jag skulle själv bli så glad (låter som konstigt ordval kanske) om någon av mina vänner eller om någon i min familj bad mig om hjälp, jag skulle hjälpa på en sekund utan att tveka. Kommer alltid vilja göra det för mina barn när dom blir stora. Jag älskar att laga mat och skulle känna att det vore en glädje att få erbjuda att hjälpa till med matlagning, framförallt när dom har småbarn.


  6. Emilia skriver: 1 augusti 2020 kl 20:15

    Tack för detta fina inlägg Sofia! Min mamma gick bort i cancer i våras bara 60 år ung, alldeles för tidigt, och sorgen gör det svårt att orka vara kreativ i köket. Tack för recepten och tack för motivationen att be om hjälp! Dina ord känns som bomull i mitt sorgetyngda bröst.


  7. Miriam skriver: 2 augusti 2020 kl 10:43

    När allt är kaos, när jag är sjuk eller barnen är sjuka då har jag två maträtter jag faller tillbaka på. Eggdrop soup https://www.gimmesomeoven.com/egg-drop-soup/ och smörgröt. Smörgröt är från en Husmoderns kokbok från 1938.
    1 Hg smör
    1 tekopp vetemjöl
    1 liter mjölk
    Salt

    Smöret smälts i gryta och mjölet blandas i. Låg värme så att smöret inte bryns. (I originalreceptet står det att man ska dra av grytan från elden.) Mjölken påspädes lite i taget under omrörning. Avsmakas med saltet, serveras med mjölk, kanel och socker.

    Det är de mildaste rätter jag vet, släta och oförargliga. Dessutom superenkla att göra. Kram på dig Kristin. Hoppas att situationen kring hemmet din mamma bor på förbättras. Alzheimers är en grym sjukdom.


  8. Linda skriver: 2 augusti 2020 kl 10:43

    Den här sommaren har jag tänkt om lite och gjort mycket för att förenkla våran mat här hemma. En superenkel maträtt, som vi nästan äter för ofta, är att lägga en förpackning färdiga tortellini i en ugnsform, häll över en burk färdig tomatsås och strö över riven ost från förpackning. In i ugnen tills osten är klar. Så otroligt gott och enkelt. Naturligtvis går det att göra egen pasta, tomatsås och riva egen ost, men det här är min sommarmat i sommar. Enkelhet får före!


  9. Julia skriver: 3 augusti 2020 kl 00:20

    Jag är student och har varken så mycket pengar eller tid till mat i vardagen. Jag brukar ofta göra egen pyttipanna. För en person:

    3 potatisar som man skär i tärningar (eller stavar går också fint). Stek på medelhög värme i lite olja. När dom börjar få färg, i med lite korv, zucchinini, svamp eller broccoli. Häll i en tallrik och på med lite salt, peppar och en äggula. Ät!


  10. Kajsa skriver: 3 augusti 2020 kl 12:15

    Vad fint att det fylls på med recept i kommentarsfältet! Jag har en höst med tidsbrist framför mig och tar jättegärna emot fler recept på lättlagad mat! Sånt där som kan kan slänga ihop när man kliver innanför dörren 17.30 och maten MÅSTE stå på bordet 18.00 och man bara har ”det vanliga” hemma. Funderar ofta över vad andra äter i sådana situationer, för det är ju inte sådan mat som publiceras i kokböcker direkt, men som är en så oerhört viktig del av vardagen för många av oss.


  11. Karin skriver: 3 augusti 2020 kl 18:07

    Vill slå ett slag för den färska fisken och också rökt lax. Två av det bästa rätterna jag vet är stekt torsk/kolja (fem minuter i stekpannan), kokt potatis, smör och äter. Mild för eventuell stressad mage också. Den rökta laxen går ju att göra allt med, men min favorit är att göra en sallad på avokado, ruccola, fetaost, tomat och kanske någon lökbit och sen äta det med en bit baguette och aioli eller romsås. Känns lyxig och man behöver inte ens sätta på spisen.


  12. J skriver: 3 augusti 2020 kl 20:20

    Tar också gärna emot fler tips! Mitt bästa snabb-tips är att alltid ha ett paket gnocchi i kylen (håller länge!) stek sen i smör med typ de rester (grönsaksröra/köttfärssås/tomatsås…) eller de grönsaker/sås slattar du har i kylen (svamps/spenat/vitlök/tomater…) det tar 10 min och blir gott! 🙂


  13. Anna skriver: 3 augusti 2020 kl 20:41

    Åt faktiskt denna pastan ikväll (hade planerat ngt helt annat men så blev dagen lite kaosig och orken försvann och så läste jag detta!) och det blev såå gott!

    Delar med mig av min kompis snabba goda pastasås med oliver och fetaost: du behöver en burk finkrossade tomater, 1 burk oliver (hackas smått) och en förpackning fetaost (smulad). Koka ihop, peppra (salt behövs ej då osten o oliverna är salta), servera med pasta!


  14. Amanda skriver: 4 augusti 2020 kl 01:21

    En humble request för ett annat mat-relaterat inlägg: precis som du så står jag för den allra mesta middagsmaten här hemma, och tycker ofta det är ganska kul. MEN, jag känner nästan alltid att maten liksom faller på målsnöret – den blir funktionell, och helt ok god, men inte sådär lyxig och put together som din är. Så, jag efterfrågar ödmjukast dina bästa tips för att levla upp maten, och göra den så där riktigt moffig. Tack tack tack i förväg! Jag vill också ha stående ovationer av make och barn (och mig själv)!


  15. Anna skriver: 4 augusti 2020 kl 11:00

    Mitt bästa tips på snabb mat är Gazpacho som man köper färdig på tetra. Eftersom soppan ska ätas kall är det bara att ta fram ur kylen och hälla upp i skål, och äta något gott bröd till. Man behöver inte ens ta fram en kastrull, så perfekt till tillfällena när man är paralyserad av trötthet.


  16. Kristin skriver: 4 augusti 2020 kl 16:02

    Tack finaste du! Blir alldeles mosgråtig av omtanken och engagemanget. Tyvärr är jag som Nettan här ovanför skriver. Det är något inombords som är hårt ihopknutet för att jag ska kämpa på och klara så mycket på egen hand. Är rädd att jag faller ihop som ett korthus om jag lossar den där knuten. Men hjälp behöver man ju! Vi har blivit erbjudna barnvakt från två håll nu i varje fall och det gör massor att bara få andas lite. Gråta ut om man behöver släppa ut stress, bara vara i tystnad en stund, hinna prata utan härj och lek. Får man bara lite återhämtning, finns det ofta plats för mer kreativitet. Tusen, tusen tack för inspiration och receptförslag och tack till alla som fortsätter fylla kommentarsfältet med snabba opretentiösa rätter. <3


Dela på:
Laddar