Det kom ett DM som vi kanske kan diskutera litegrann:📨 Hej! Jag hoppas det här ska landa väl och att du inte tar mina ord som kritik. Jag undrar nämligen hur du som verkar mån om design och historia tänker kring att du inrett ditt egna hem med en stor stilkrock mellan arkitektur såväl som inredning. Jag menar att er våning har en distinkt sekelskiftesstil i sig själv men hur ni färgsatt den och vad ni fyllt den med inte är i linje med det alls. De är en mix av allmoge, modern design, mycket annorlunda val i form av konst, nutida mattor, jag kan fortsätta hur länge som helst. Det enda som saknas är den faktiska stil bland de ni blandar är den som huset är byggt i. I de byggnadsvårdskretsar som jag själv kommer ifrån, ser man värdet i att bevara bostäder tidsenliga, från pärlsponten till korrekta färg- och möbelval exempelvis. Hur tänker du kring det? Är bevarandet av bostadens själ viktig för dig? Väl mött, Kina Ganska spännande fråga gällande hur styrd man bör vara av designhistoria, även om det kanske inte är jätteintressant att diskutera på individnivå alla gånger.Men för att svara på frågan gällande oss först: det är helt korrekt att vi inte inrett eller färgsatt här hemma tidsenligt och att det inte har varit viktigt för oss att göra det. Vi har helt enkelt bara gjort så som vi själva tyckt var fint och mysigt, utifrån saker vi ägt sedan tidigare såväl som i nya val, och målet har inte varit att på ett historiskt sätt återskapa miljöerna så som de såg ut här för drygt 100 år sedan. Och samtidigt som det är så stämmer det också att jag absolut är intresserad av designhistoria. De två sakerna samexisterar och jag tycker nog inte det är ett sånt tillfälle där man måste förkroppsliga allt vad man är intresserad av in i minsta detalj.Huset är byggt på 1890-talet och med största sannolikhet var rummen som ligger ut mot gatan väldigt annorlunda från hur de ser ut idag. Bröstpanelen var säkert mörk och ådringsmålad, taken var definitivt inte vita och antagligen var det nyanser av brunt, kanske rött eller till och med ockragult på väggarna. Det hängde säkerligen tunga draperier och gardiner för att isolera mot kyla och stora takkronor på rad i rummen. Kanske såg det lite ut såhär då? Hade taken och snickerierna varit original, så som den gröna stuckaturen i sovrummet är, hade det självklart inte varit något vi hade målat med vit snickerifärg. Hade väggfärgen varit original hade jag heller inte antagligen inte målat den creme så som den är idag. Men när vi flyttade in och det faktiskt inte var orginaltapet på väggarna var det inte något vi gav oss på att försöka återskapa utan nöjde oss gott med att bara göra något som kändes fint, trivsamt och varmt här och nu.Beständiga saker som huset kommer med hade jag självklart bevarat om jag hade haft möjligheten och all respekt till dem som återskapar och gör det i sina hem. Men det är ju också så att vissa årtionden är enklare att leva med idag. Sirliga Swedish Grace-tapeter i hem från 20-talet är för de flesta idag mer lättillgängliga rent estetiskt än vad mörka svulstiga och eleganta medaljonger är. Detsamma med köksinredning, badrum eller hur man väljer att dra el - hela vägen ner till hur man möblerar eller vilka mattor man lägger in. När det kommer till inredning har jag svårt att tänka mig en situation som vi som familj som faktiskt bor i det här hemmet skulle känna oss mindre bekväma i än om vi gett oss på att inreda utifrån 1800-tals ideér om hur salonger och vardagsrum skulle nyttjas och inredas. Vi vill ha mjuka stora soffor som alla får plats att ligga utslängda i, utan turnyr.Vi har som du säger också en salig blandning av möbler och inredning från långt innan huset byggdes till saker som är designade nu. Det är ju inte omedvetet att det blivit så utan för att vi tycker det är fint. Hade vi bott i ett helt nyproducerat hus hade vi antagligen haft samma blandning, utan en känsla av att det enda rätta hade varit enbart nyproducerad inredning av samtida design.Jag tror man generellt ska fundera lite över hur hårt piskad man ska vara av att återskapa tidsenliga miljöer i detalj eller inte blanda stilar efter hur det faller en in. Att inte göra det är inte samma sak som att våldföra sig på vackra gamla byggnader och slita ut originalfönster eller dörrar. För även på 50-talet hade man mormors gamla fåtölj hemma som inte var i 50-tals design, de flesta av oss är brokigare än så. Stilhistoria är trender och berättelser om tiden och värderingar så som de var, sedda ur en backspegel och även om det är otroligt intressant är det inte sanningar som måste förkroppsligas in i minsta detalj, framförallt inte när det kommer till inredning som inte är beständig. Så tänker jag kring bevarande av bostadens själ, hoppas det inte blev för svamligt eller otydligt. Hur tänker ni andra, är det här något ni funderar på i era egna hem?
