Godmorgon! Idag är det Selmas 3-års dag och golvet i precis den här vyn är täckt med de 50 färgglada ballonger jag blåste upp igår natt. En hög med paket inslagna med glansigt fint papper och rosetter i rött glitterband står borta på matbordet och väntar på att födelsedagsbarnet ska vakna. Vår lilla stora flicka, den mest bestämda av de alla tre, att hon kompenserar för att hon är så pytteliten i övrigt är årets underdrift. Igår på treårs kontrollen hos tandläkaren knep hon igen munnen till ett litet streck, vägrade titta på den stackars tandläkaren och avfärdade både klistermärke och gosedjur efteråt med ett bestämt nej! Noll risk att någon sätter sig på henne i alla fall, känns som en bra egenskap när man är yngst i syskonskaran. Ser ni förresten vad som hänger där allra längst bort på väggen? Jo, ett alldeles nytt konstverk! Det är ett stickat verk av Ebba Andersson som precis tagit examen från HDK Valand. Verket heter Hemma och är stickat i en manuell stickmaskin i ull och alpacka. Jag hade initialt tänkt hänga det över sängen i vårt sovrum men kände starkt när den väl levererades att den passade fint i vardagsrummet. Så efter att ha spenderat två jobbdagar hos Marie-Louise Sjögren tillsammans med Elsa och Mira så kände jag mig dessutom så fruktansvärt sugen på att prova en galleriupphängning där verket hänger från ett snöre i och pendlar ner över bröstpanelen, och inte rädas detta med att täcka panel med konst, såsom ni kan se här till exempel. Det är förutom att vara vad i alla fall jag tycker är en vacker och lite annorlunda upphängning, i fin kontrast mot ett så modernt verk, ett enkelt sätt att faktiskt ändra om hängningar ofta, det är ett litet spikhål som sitter så pass långt upp att det inte kommer störa ifall jag senare vill flytta verket. Jag har så många inredningstankar här hemma just nu, det går verkligen upp och ned sånt där men nu känns allt roligt igen, jag ska visa lite senare vad vi har för planer! Ok, nu är det snart dags för oss att gå in och sjunga för lilla Selma, vi hörs lite senare. xx