Vardagsrummet i kvällsljus och smyckat av Ica-pioner som var stängda knoppar ungefär 3 timmar innan den här bilden togs. Man undrar ju vad det är för galenskap naturen består av när man ser dessa. Men allting blommar ut så snabbt just nu också och det behöver vattnas konstant här hemma. Hur gör ni med era krukväxter under de perioder ni inte är hemma på sommaren? Förutom att få faktiskt manuell vattningshjälp, fungerar några andra mackapärer? Brukar ni använda sånna där trådar man lägger i hinkar? Vår lägenhet är väldigt solig och jag bävar inför hur allt ska klara sig? I lördags var det sista plåtnipgsdagen som ni vet. Jag spenderade hela dagen i ett skållande hett kök, mörkröd från hakspets till toppen av pannan - bland annat knådandes pastadeg med saffran. Men det är så värt att göra, det blir så vackert, precis som ett guldägg. Jag är stolt över att inga av rätterna i böckerna är fusk, allt är lagat korrekt och från grund, plåtat varmt och kryddat rätt och utan några tricks. Jag vill tro att det märks i slutändan, att det blir ärligare så. Just den pastadegen skulle bli denna rätt - Dubbel saffranspapardelle. Den absolut lyxigaste och mest dekadenta rätt jag någonsin gjort, jag är glad att det receptet satt till slut för ett tag var det på väg att sållas bort. Jag har testat det jättemycket, från början var såsen mycket krångligare med både fler steg och ingredienser. Nu i sin slutgiltiga skepnad består den enbart av fyra ingredienser, varav saffran är en. Vongole på venusmusslor blev bokens absolut sista fotograferade rätt och som vi alla faktiskt åt av efteråt samtidigt som vi drack vitt vin med stora klirrande isbitar i. Då var klockan 19.30 och ljuset fortfarande såhär glowigt och fint. Vilken urladdning det är efter man är klar med sista rätten. 1 1/2 timme efter att den här bilden togs drack vi drinkar på en uteservering innan Louise och Frida gick tillbaka till sitt hotell och Tessan sov över hemma hos oss - urladdning som sagt. Tessan och jag gick en morgonpromenad runt strömmen innan hon åkte vidare igår. Jag var först helt tom efter lördagen men så kom mamma och Kakan över för att gratta Selma i efterskott och livet fortsätter ju bara så, man jobbar sig knäsvag, dricker shots på en innergård och sen samlar man ihop sig och tar tag i nästa grej, inget stannar ju någonsin upp. Jag hade tänkt baka tårta men i slutändan nöjde vi oss med glasskalas och massa frukt och bär. Kakan hoppade upp och satte sig vid bordet hon med, helt oförstående inför varför hon inte skulle få ett egen coupeskål med salt kolaglass. Ändå rimlig fråga när man faktiskt älskar glass. På eftermiddagen igår kallade jag in barnen i vårt sovrum och utmanade dem högtidligt med allvarlig röst till vattenkrig i trädgården. Vi hade köpt nya stora vattenpistoler till barnen och små till oss vuxna. Mycket uppskattat, visar sig att man tydligen kan göra ett 360° hopp och samtidigt spruta mamma i ansiktet med dubbel vattenstråle bara man är lite påhittig. Det börjar i blommor och det slutar i blommor idag. I vår trädgård står en enorm blodfläder. Jag har aldrig sett något liknande, med sina mörklila blad och ljusrosa blommor doftar den tungt och nästan narkotiskt sådär som fläder gör. Den här helgen är slut och i veckan som kommer är min sista att jobba innan barnen ska få sommarlov. Då har jag först en vecka ensam med dem och sen går också Andreas på semester och sommaren börjar på riktigt. Det känns välbehövligt.
