Min svägerska Anna och jag spenderade eftermiddagen hemma hos oss igår, en söndag i trädgården med alla barnen, en skara på fem kusiner som rent genetiskt faktiskt är halvsyskon då deras pappor är enäggstvillingar. Ruby och Edith som är födda inom några dagar av varandra. Otis mitt lilla stora mellanbarn, lilla Henry som är den magiska åldern 3 år och så minstingen Selma. Flickorna åt middag på ett eget litet bord bakom rosenhäcken, ensamma viskandes hemlisar. Pojkarna babblade sig igenom sin mat envist undrandes vad flickorna pratade om och Selma doppade bitar av nypotatis i gräddfil och åt med vad som inte kan kallas annat än inlevelse med båda händerna. Sedan sprang barnen runt och lekte och jagade varandra, gjorde cirkuskonster i gungan i vårt träd, åt stora jordgubbar och Anna och jag åt pilgrimsmusslor med citronzest och brynt sardellsmör och drack saftrött naturvins rosé i immiga kristallglas och i hela min kropp, i hela min kropp kände jag lycka. Lycka så det brändes bakom ögonen. Allt blir bra, allt blev bra. Anna som har den typen av öga som bara någon som jobbar med form har fångade alla barnen i sin kamera. De här bilderna kommer jag älska för alltid. En söndag i juli 2019.
