Vårt hem är klätt i jul nu. I fönstren hänger gröna frodiga kransar i djupröda sidenband, över tavlor och speglar girlanger av apelsin och popcorn. Vackra hängen i glas och tenn från kanter och i dörrposter. Den stora rödgranen är klädd i kulor, träleksaker från mitt barndomshem, bjällror och rosetter av cremevitt ripsband. Det slog mig vilken symbolisk handling det är med granen, rikedom och skydd mot midvinterns onda krafter på en och samma gång. Och hemma hos oss känns allt som vanligt, som det ska, allt enligt tradition. Vi pratade det i dagens podd, hur viktigt tradition är för mig. inte bara för mig själv med också i mitt föräldraskap, att jag hela tiden söker mig mot rutiner som ska leda till minnen. Jag vill säga att jag inte har en massa regler Men kanske att tradition ibland bara är ett finare ord för detsamma. Oavsett försöker jag göra det med en vilja som är sprungen ur glädje och kärlek, inte styrande eller påtvingat. Selma som haft feber i ett par dagar var helt rusig när vi klädde granen, nog den av barnen som tyckte det var allra allra roligast. Och även om vi inte är hemma på självaste julafton är ändå mellandagarna våra att ha här hemma. Och tills dess njuter jag av traditioner, nostalgi och känslan av ett tindrande hem.
