Jag läste det här inlägget hos Elsa och blev så otroligt förvånad. Inte över inlägget i sig utan förvåningen inträffade först när jag nådde kommentarsfältet? I skrivande stund är det närmare 70 kommentarer där nästan samtliga opponerar sig mot att ha ett soffbord med många saker på? Den störta invändningen verkar vara att det ser stökigt och plåttrigt ut, att det är opraktiskt och blir dåligt med plats för tekoppar och även att barn potentiellt skulle kunna riva ner allt. Jag tror jag blev så förvånad på grund av två anledningar främst, den första är att samtidigt som jag skriver det här sitter jag med fötterna på mitt soffbord, med en tekopp bredvid foten och så ett symmetriskt Tetris i olika höjder av sammanlagt 18 mat, inredning och modetidningar, två poesiböcker, en konstbok som vilar i ett bokställ, min kokbok, Paul Svenssons kokbok, Kinfolks kokbok, en vas med blommor i, en tom vas, en fin tändsticksask, en trälåda som man förr i tiden brukade gjuta tegelstenar i, en antik kinesisk porslinsask som vi lägger fjärrkontrollen i, ett doftljus, ett par silverljustakar som jag tagit hem från pappa och en ljusstake jag hittade på loppis. Totalt är fyra ljus tända och det står även två stora gipsskulpturer av Roland Alf och en gammal snäcka här (jag räknade). Och det är inte en överraskning att det ser ut såhärheller, för så har det alltid sett ut i olika varianter, i olika konstellationer av saker och i lite varierande mängd saker. Och ändå tänker jag inte alls på det som plåttrigt, och tekoppen får uppenbarligen plats, likväl mina tre barns frukostmackor de dagar de äter frukost framför barn-tv. Det är såklart en smaksak men i min värld är soffbordet vardagsrummets smycke - den roligaste ytan i hela rummet och karamellen som ger liv till hela rummet. Lite som bokhyllan men mer lekfullt. Jag får ganska ofta mail med bilder på andras vardagsrum tillsammans frågan - vad är det som saknas här för att det ska bli sådär mysigt? Och då är det i 9 fall av 10 två saker som är gemensamma nämnare - det saknas konst på väggarna och det är för tomt på det för lilla soffbordet. I månader har jag varit på jakt efter ett nytt soffbord att ersätta vårat med eftersom det fått en skada av Selmas hårdhänta lek, men har ännu inte hittat något att ersätta det med. Problemet med nästan alla soffbord är att de är för små eller för känsliga i ytan. För även om vårt tillslut blev skadat är det i själva verket väldigt hållbart i sitt tunga hårda glas och utmärkt för en trebarnsfamilj. Peppar peppar men noll bebispannor har slagit i kanten hittills. Och storleken? Jo för att just kunna ha dessa grupper av saker är 100x100 cm och 25 cm i höjd alldeles alldeles utmärkt. Jag budade på det här fantastiska soffbordet häromveckan och blev nästan besatt av speldjävulen som ibland kan sätta in vid online auktioner men fick hejda mig när jag passerat min tidigare satta gräns både en och två gånger. Gah, när ska det bli min tur att hitta något? Så spännande hur man kan ha så diametralt olika uppfattningar om sånt här, tycker ni inte?
