I takt med att livet växlat upp och jag kunnat köpa finare saker är vackra och speciella ljus en sådan sak som fått bli är standard i hemmet. Men det känns ändå inte vardag för det utan det känns extra fint exakt varje gång jag tänder ett av de här handgjorda ljusen som faktiskt brinner både klarare, längre och vackrare än vanliga fabriksljus. Jag antar att det är definitionen av vardagslyx. Min kärlek till ljus började för länge sen. I skolan stöpte vi trearmade ljus som vi sålde på julbasaren. Har ni stöpt ljus själva? Den doften är magisk. Pappa har alltid haft en väldigt specifik sort vitgula ljus hemma som förvaras i frysen. Han är extremt noga med detaljer, otroligt inriktad på kvalitet, kanske ett typiskt arkitekt-drag. Och för egen del blev jag för många år sedan fullständigt fascinerad av bilden på ljuslådan i John Pawson och Annie Bells otroliga kokbok Living & Eating, kanske för att det är nästan identiska ljus med pappas. Den som lyssnat på podden har hört mig hänfört prata om just ljuslådor, och då med denna låda som förebild. Mina egna då? Jo, Kalasljus honungsfärgade ljus är mina grundljus hemma. De är mjukt beigegula och otroligt vackra. Smäckra. Men så är jag inte lika stringent som pappa utan har ytterligare en favorit. Och nu i helgen fick jag ett helt gäng av dem från mamma. De här djupt mullvadsfärgade ljusen är stöpta i rent bivax. De görs för hand i Norrköping och säljs i en liten butik precis vid mammas nya lägenhet. Jag har dem både som tårtljus och nu även i större antal som vanliga ljus, den mörka färgen är så vacker. Ljusen doftar som tyska Stockmar kritor, helt vaxiga i känslan vilket igen är extremt mycket barndom. En lyx i det lilla. Har ni sådana saker också?
