Vid den väldigt rimliga tiden 23.30 igår började jag igår skruva av och byta ut alla handtag till köksluckorna i vårt kök. 02.20 var det klart, 43 handtag senare. Men oj vad värt arbetet det faktiskt var, fast att skruvdragaren laddade ur och jag fick köra sista hälften för hand med skruvmejseln. För det blev liksom ett helt nytt kök - bara av att ersätta moderna klumpiga handtag i borstad metall med avsmalnande ändar till smäckra tunna i blank mässing, i harmoni med Jonas Bohlins Kvist som hänger i taket. Nu ska jag leta upp de högblanka tomatröda Werner West-stolarna vi har på vinden som jag tror kommer bli jättefina därinne och byta klädsel på kökssoffan eftersom barnen trashat tyget som är där nu till oigenkännlighet. Jag tänker alltid på min morfar när man kan hitta vad man behöver på min eller mammas vind. Morfar älskade auktion på ett sätt där det i princip var en viktig del av hela hans personlighet. En tyst lång norrländsk man med en excentrisk sida som gjorde honom underligast i Trehörningssjö. När han gick bort lämnade han två fulla lador med år av samlande till min mamma och hennes syskon och några av mina finaste saker kommer därifrån och mest mest kanske föremålskärleken. Nåväl, köket är ett steg närmre färdigt, bänkskiva och smådetaljer kvar men det får ta den tid det tar bara. Funderar på väggfärg och nyanser men känner ingen stress med det heller just nu, det får ta den tid som behövs, det är ingen katastrof. Vi hörs lite senare idag, då kommer det bland annat ett helt fantastiskt recept till påsk.
