Jag har haft en hemlighet för mig själv ett tag, inte velat berätta förrän allt gått helt i lås. Ni vet när någonting känns för fint och man hoppas för mycket så att om någons eventuella kritik skulle serveras plötsligt så skulle det vara för jobbigt? Eller att allt skulle jinxas och ens dröm glida en mellan fingrarna. Men nu är det konkret och går att ta på och jag kan berätta om min guldskatt, nu finns den i verkligheten inte bara skört i drömmar. Vi ska lämna Stockholm och Enskede och flytta hem till Norrköping. Till ett liv nära min mamma och bror, till ett liv av mer livskvalitet. Av större marginaler än vad man har som trebarnsfamilj i en storstad utan familj nära. Vårt varma mysiga hem ska säljas och Stockholms vackraste innergård byts mot nya äventyr och nya möjligheter. I en snäll stad som är grön och fylld av vatten och kullersten. Ett enklare liv, Djurgårdskanalen mot Strömmen runt. Förändring och nya banor är möjliga och som en vän sa, när det är lätt så är det rätt. Om något gott kommit ur detta år av Corona och pandemi så är det att vi fått konfronteras med vad vi värderar mest utan distraktioner. Ingen har kunnat rusa på i sitt liv utan man har tvingats till halt, brännande bromsmärken och allt. Klar blick mot en spegel nära ansiktet, lever jag som jag vill? Men också, vad finns det för möjligheter? Frågor som i vårt fall resulterade i en insikt om att det går att ha både och, det går att ha ett arbetsliv rotat i Stockholm och ett privatliv nära men ändå långt borta. I sjutton år har Stockholm varit mitt hem och sedan Ruby föddes för snart nio år sedan har Enskede varit det. Enskede är unikt mysigt, 10 minuter från stan finns det en känsla i gatorna här som är underbar och det här beslutet har inte kommit utan eftertanke. Jag är heller inte ensam i detta utan med mig hem tar jag fyra Stockholmare som aldrig bott någon annanstans. Men som själva ser fram emot nya banor (nåja mutor förekom i början av de här diskussionerna men mer om det senare). Att lämna den här lägenheten kommer verkligen kännas. Ingen går innanför den här dörren utan att kommentera hur mysigt det är. Det är snällt innanför de här väggarna för det här är en lägenhet som tar hand om en, låter en vila tills man inte behöver det längre. Gården är inte bara en plats där vi odlar bönor i nyanser av lila, jordärtskockor, kål, pumpa, smultron i överflöd till barnen, varje ört under himlen och vita vinbär. Det är framförallt en plats för oss grannar. En plats för årlig tårtbakartävling, för kräftskiva tillsammans, för enkla vardagsmiddagar och för att ge någon annans unge en marshmallow på pinne att grilla. Det är en plats för vänskap och något så unikt som oförstörd idyll och vi kommer alla sakna det något enormt. På söndag och måndag visas lägenheten och så får vi se vems den blir. Vem som lever det här livet istället för mig? Här hittar du den. Jag kan knappt bärga mig inför att berätta och visa allt det nya (det är knappt möjligt att förstå hur fint det är) men det får komma sen. För visst vill ni följa med på den här resan till ett enklare, förhoppningsvis lite lyckligare liv?
