Igår kom bänken vi köpt till matbordet. Det är en gammal bänk som jag hittade via Dakabom och det visade sig att träslag och länk blev precis rätt i storlek till bordet. Nu kommer vi, vår familj och vänner alltid få plats att bre ut oss vid middagsbordet. Barnen tog den genast till besittning redan vid middagen igår, visade sig att den är perfekt om man plötsligt känner för att sträcka ut benen eller lägga sig ner en stund under måltiden. Konstpaus som de så fint kallar det.Jag drömmer om att laga stora festmåltider och servera precis i det här rummet. Just nu känns det smärtsamt långt borta men en dag kommer allt vara som vanligt igen det kommer vara sol och varmt och då vill jag knöka in alla jag känner här. Jag vill göra enorma fat med ricottadumplings i smörig fluffig sås med hög syra och friterad salvia, hummerpasta med bred hemkavlad pappardelle och Île flottante med smultron från landet. Pocherade franska maränger i pölar av len vaniljsås - har ni hört något så dekadent? Jag vill servera bubbel till några som satt sig på balkongen och spela musik högt i alla rum. Bordet fullt av folk, några som dansar och andra som pratar i mun på varandra.Längtan efter andra dagar är stor nu, nästan så de inte känns som de någonsin kommer återvända. Men en dag, en dag är vi där. Tills dess nöjer jag mig med den bänken och rummet som är mysigt även utan Île flottante och vänner med fulla bubbelglas på balkongen.
