Det känns lite som att ta ett glas vin med en vän man inte träffat på länge att skriva här igen. Att man med rusig fart och med mycket intresse vill avhandla allt som hänt och som haft betydelse för en, litet som stort? Vet du om att vi flyttat, att jag haft praktik i Kriminalvården och att det ändrade mig för alltid, det här är mina nya hårfärg , och det är så annorlunda att ha barn på högstadiet men mycket roligare än vad jag hade kunnat tänka mig, kolla min nya vintagefavoritbutik och ja nu skriver jag uppsats och den handlar om hur människor med psykiska sjukdomar bemöts i den somatiska vården och det är svårt men intressant - berätta allt om ditt liv med! Så börjar vi i det konkreta och fyller på därifrån? Vi har flyttat. I augusti flyttade vi ner till det gamla bankpalatsen vid vattnet. Huset är precis som namnet antyder en gammal bank och våningarna över bodde bankdirektörerna i. Det vi föll för var den mjuka hemkänslan. Anledningen till att vi tittade var att vi var sugna på mindre men den här lägenheten var istället större än vår tidigare så inte alls rätt på det sättet. Men så när vi smög runt på visningen i maj viskade jag till Andreas - det här är ett riktigt familjehem. Det är så snäll, lugn energi i lägenheten. Jag visste det ju inte då men den gamla lägenheten blev besudlad med så mycket sorg några veckor senare. När jag fick samtalet om att pappa dött var jag ensam hemma med alla barnen. Det var inte ett besked som jag mottog på ett lugnt sätt och platsen i sovrummet där jag föll ihop som en pöl blev verkligen obehaglig i tiden efter. Både för att jag blivit så ledsen men främst att barnen fick se mig så och hur det kändes för dem. Det är ju sånt man som förälder vill skydda sina barn från, att se vuxna i sån kontrollförlust. Det var som det fanns osynligt spökblod som färgat parketten precis där och även om jag vet att man inte kan flytta varje gång något hemskt hänt i ett hus så var det en sån lättnad att stänga den dörren och öppna en ny. Vårt nya hem är mysigt på ett sätt som jag aldrig bott i tidigare. Det är aldrig läskigt att vara där ensam och sånt är jag vanligtvis känslig för. Mina bästa saker är att bänken vid fönstret i köket är i orginalhöjd vilket betyder att det är ungefär lika högt som ett vanligt bord och att det både är trevlig att sitta och plugga där och att folk gärna sätter sig där när man lagar mat. Skafferiet såklart. Sen är det den välvda hallen jag älskar och ljuset i vardagsrummet som gör mig glad. Så ja, här bor vi nu.
