Selma har slagit av en chip på vårt soffbord, en skärva som sitter på undersidan och visserligen inte är vass ännu med det har släppt som en rund platta ur glaset. Jag har funderat länge på att byta ut bordet, inte för att jag ogillar det egentligen utan för att det inte riktigt är optimalt för oss med små barn med de skarpa kanterna. Ruby, Otis och Selma navigerar vant kring det men jag ser skräcken i blicken hos vänner vars bebisar och barn tultar i full kareta mot bordet. Men eftersom det inte varit akut har jag tänkt att jag har gott om tid på mig, att det får ta den tid det tar, men nu är jag rädd att det ska gå sönder mer och bli vasst på riktigt om ännu en leksakshammare bankas i det. Så jakten på soffbord är igång på allvar, den absolut svåraste möbeln i ett hem. Läser du bloggen ofta vet du att jag har pratat mycket om Ottomaner, precis så som Ben Pentreath ofta inreder och som här hos Beata Heuman. Så vackert men så svårt att hitta i Sverige? Jag vill ju ha en som är lik en enorm fotpall av lägsta möjliga modell men ändå på svarvade ben. Stor och fyrkantig, perfekt för stora brickor och travar med böcker. Min lösning var att göra en egen och när jag inte hade stressen av att ha ett bord som verkligen behövde bytas ut så snart som möjligt kändes det rimligt men tittar jag i min kalender nu ser jag att jag absolut tidigast har en lucka i december, kanske januari och det känns för långt bort. Så vilka andra alternativ finns? Josef Franks 1057 för Svenskt Tenn i almrot och valnöt är underbart, men prislappen är det däremot inte. De dyker ibland upp på auktion men det påverkar knappt priset. Dock är det väl ett tecken på en god investering om man kan få tillbaka pengarna vid försäljning men 37 000kr känns oavsett inte rimligt för en småbarnsfamilj som precis haft sönder ett bord i tjockt, hårt glas. Paolo Pivas Alanda, här hemma hos min bästis Ellen när vi bodde grannar, är egentligen den självklara ersättaren till vårt Tavolo con route, men det är ytterligare ett glasbord, med bara aningens mindre vassa kanter. De här kan man dock fynda på auktion, framförallt från Danmark. Mogensens bänk 272 är nog en av dem jag går allra mest igång på, när jag ser det susar det till av sug i bröstet, mitt bästa tecken för precis så känns magkänsla hos mig. Jag vet att Ikea gjort snarlika men jag vill ha den riktiga varan, hantverket är så vackert i den flätade rottingen och de är ofta ljuvligt patinerade. Vi hade ett i receptionen på Filippa K när jag jobbade där, fyndat på Lauritz. Minns hur mycket jag tyckte om det redan då, ett gott tecken. Hmmm... så Mogensen kanske då? Vad tror ni, kan bli fint i vårt vardagsrum va?
