Vilka PANGSVAR på förra inlägget om vad ni vill läsa mer om och vilka frågor ni har redan nu. Jag har så många bra och intressanta ämnen att beta av, idéer att dyka ner i och frågor att svara på. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag har www:s bästa läsare, tack <3 Vi har haft en jättefin helg, sista innan vardagen börjar. Idag börjar Ruby och Otis sin nya skola och livet tar ett till steg på vår nya bana. Det är pirrigt men glatt här hemma, det känns bra, roligt och rätt. I förrgår natt vaknade jag mitt i natten (det är min grej numera verkar det som) och medan jag låg och lyssnade på huset och tittade upp i taket kändes det verkligen som vårt hem, inte bara där vi bor. En liten milstolpe att känna så första gången. En av de frågor som kom på fredagens inlägg och som jag tänkte att vi skulle kunna prata om idag är denna: Jag har funderat mycket den senaste tiden på hur man inte tappar bort sig själv bland alla trender. Som 40 plus känner jag mig i grunden ganska trygg i vad jag gillar och dras till, och har egentligen noll intresse av att följa trender. Men ändå inser jag att det jag går igång på till stor del är en spegling av hur väldigt många hem ser ut just nu. I höst börjar jag bygga mitt drömhus och har massor av beslut att ta när det kommer till val av material, färger och former. Hur tänker du kring inköp av möbler mm till ditt nya hem? Är det pieces du tror du kommer ha kvar for life eller köper du med insikten om att de kommer bytas ut? (Då menar jag inte att du köper en soffa nu som om två år ersätts av en ny, utan längre cykler än så). Är det ens rimligt att tänka att ”den här matsalsmöbeln kommer jag aldrig ersätta”? Livet förändras ju och även ens boendeförutsättningar och känsla för konst, färg och form. Jag antar att jag själv är rädd för att omedvetet skapa ett hem som känns rätt nu (eftersom jag påverkas av de hem jag ser), och om tre år inse att oj oj oj vad jag var en slav för de trender som var starka just när jag skapade mitt nya hem. Är det ens möjligt att inte påverkas? Och om jag nu gör det, varför känns det skamfyllt? Det här tycker jag är så intressant, både eftersom jag är väldigt intresserad av trender, och då menar jag inte som i att jag är intresserad av att vara trendig eller känner att jag vill konsumera så många trender, utan att jag tycker att trender både är intressanta att spana kring och diskutera såväl som att betrakta som fenomen. Det är också något som är ytterst relevant i mitt egna liv just nu, då jag har en ganska lång inköpslista av saker jag hoppas fylla vårt nya hem med inom en relativt snar framtid och då verkligen försöker göra det med saker som inte alla ska kännas som de är färgade av att vara inhandlade vintern 2021. Vi kan ta avstamp i min mentala önske-inköpslista och så kan jag bena ut hur jag tänker efter. Detta är alltså önskningar, ingenting som är säkert eller klart eller ens kommer ske inom en direkt framtid, men ändock: Sovrum: Nattygsbord, ett par Soffa eller bänk att ställa nedanför sängen Fåtöljer eller loveseat vid kakelugnen Litet sideboard vid kakelugnen Skåp Större skrivbord i bra höjd och bekväm stol Gardiner Vardagsrum: Matta till soffa Matta under matsalsbord Taklampa Golvkuddar eller mindre fåtölj framför kakelugnen På sikt soffbord att ersätta det trasiga glasbordet med Korridoren: Gallerimatta Hallen: Sittmöbel Matta Onekligen en hel del som ni ser, men då ska jag även förtydliga att vi även använder samtliga möbler vi hade i Enskede, det här är on top eftersom det är så mycket större här. Och för full transparens så finns bland de saker jag redan köpt: Golvlampa Akari 10A, nytt överdrag till soffan, matsalsbord i fanérad masurbjörk, Pia-taklampa, två pallar, Taklampa av Josef Frank, chiffonje i björk till Rubys rum, 1800-tals skrivbord och stol i björk till Otis rum. Av vad jag redan köpt är golvlampan, två pallar och överdraget till soffan nyproducerade, resten är köpt på auktion eller vintage. Det nya sofföverdraget är dels för att tyget över ena armstödet sprack mitt i tyget under flytten men också för att ett par fläckar var bortom räddning efter barnens oömma behandling och sammeten inte gick att tvätta hårt nog för att få bort det. Av vad som finns på önske-inköpslistan är mattan i vardagsrummet nyproducerad (vår gamla från Cappelen Dimyr har flyttat in i sovrummet) resten är tänkt att köpas gamla. (Jag ska erkänna att jag nästan är lite orolig över att skriva den här listan såhär öppet men jag hoppas vi kan ha högt i tak här. Jag är medveten om att jag är priviligerad som kan ha en så lång inköpslista att hoppas på att kunna införskaffa inom någon slags framtid och nej, jag har inte obegränsad budget och kan köpa allt i ett svep, jag planerar det allt eftersom och letar rätt tillfälle) Grejen med trender är såklart att de är en nästan oundviklig del av vårt samhälle idag, mer än någonsin tidigare kanske, och det gäller även trenden anti-trend. Jag tänker att det till stor del hänger ihop med vår otroligt uppskruvade konsumtion av intryck, jämfört med bara våra föräldrar generation. För vissa går det säkert att ta avstånd ifrån och leva efter ens morföräldrars devis med ett komplett möblemang man köper en gång sen har för livet, men för de flesta är det nog effektivare att försöka hitta ett förhållningssätt till inspiration och många intryck kring inredning som är långsiktigt. För trender behöver inte vara dagsländor, de kan också vara en del av en långsam rörelse som till syvende och sist förändrar ens livsstil snarare än ens vinglas. Trend kan lika väl vara en segway in i att hitta sin stil, vilket jag tror är exakt vad många faktiskt egentligen suktar efter. Under de 11 år jag jobbade på Filippa K hade vi ett par saker som vi återkom till, det ena var just att vi jobbade med att utforska uttryck för vår stil snarare än att utforska olika trender och det andra var att vi trodde vår kund var ”confident enough to wear the logo on the inside”. Båda dessa signalerar i grund och botten en trygghet, att man står stadigt i sig själv, har ett självförtroende och inte behöver jämföra sig. För precis som i frågan här ovan representerar det skamfyllda i att falla för trender motsatsen, herregud lyssna bara på ordet falla! Det signalerar att tappa kontrollen, att vara ytlig, att låta sig styras av impulser, att vara slösam och kanske allra värst: att inte ens veta vem man är. Jag tror att man gör så rätt i att göra allt man kan för att landa i sin stil men samtidigt tror jag att man skapar en enorm låsning för sig själv om man har bestämt sig för att man enbart ska köpa saker för resten av livet. Jag tänker att ens ambition med stora inköp allltid ska vara långsiktiga och som försäkring - att man till merparten varken ska försöka vara den första ägaren och (om man nu utvecklas i sina behov eller smak) inte heller den sista ägaren. Jag kommer aldrig med gott samvete kunna uppmana alla att alltid köpa tidlös kvalitet för jag vet att det inte är en möjlighet och jag kommer heller aldrig stånga mig blodig kring argumentet att det i slutändan är billigare att investera i en soffa som håller livet ut än en billig variant som kommer bli tvungen att ersättas när den är söndersutten efter fem år. Det är helt enkelt ganska trångsynt att tro att det är ett val som är tillgängligt för alla. Men stilmässigt kan saker vara en del av samma resa, på samma sätt som när vi startade Filippa Ks egna second hand butik och insåg att alla kläder matchade, fast de var från 20 olika säsonger då. Man gör helt enkelt alltid rätt i lägga tiden på att utforska ens egna smak, och därigenom stil för att bryta sig igenom trendbubblan. Känns det ytligt att lägga tid på att utforska något sådant kan man välja att se det som ett utvecklingssteg i att bli en smartare och skarpare konsument. Då kanske det känns mindre som att man bara lägger tid på att spara bilder, göra moodboards, läsa om bloggare som har långa inköpslistor. Och att kombinera en egen skärpa kring sin stil i med att se andra hand som ens första hand tänker jag kanske är vägen framåt även för de som varken kan eller vill köpa allt för livet. Det här inlägget är redan jättelångt men jag tänkte att det får komma en del 2, som handlar om att just handfast hitta sin stil. Vad tror ni om det? Och framförallt, vad tycker ni om vad jag har för tankar redan nu? vi hörs sen, x S
