Igår morse hände något roligt - jag blev nämligen helt knockad av inspiration av ett bröllop som fladdrade förbi på Instagram Stories. Nu för tiden tycker jag ändå det är relativt sällan det händer tyvärr. Kanske att det är en effekt av den här hyper-sammankopplade världen vi lever i, ibland känns det som man ser allt och ändå aldrig någonting nytt. Men! Då blir man desto gladare av något som faktiskt får en att stanna till och känna - wow härligt! Det hela började med den här tårtan som dök upp i mitt flöde, bakad av @stromabakes som jag absolut älskar. En chokladtårta som ser ut som smörgåstårta med regnbågsströssel av blomblad. Är det en stjärnkock eller är det ett barn som har bakad den, det är precis i det gränslandet den lever. Ljuvligast av allt är såklart helheten med det fantastiska konstverket Joyful Oysters av Magnus Reid på väggen bakom, den ankäggsblå ostrukna duken och det enkla blomsterarrangemanget i den gula vasen. Papptallrikar och engångsgafflar i trä. Brudparet är dessa två overkligt vackra människor, Micaela Philippo, som är en Londonbaserad konsult inom strategi, branding och design för restauranger, och Pouya Jalali. Han rätt hemlig på www, bara privata konton utan postade bilder och en halvkryptisk soundcloud och LinkedIn page. Klassisk kille-culture med andra ord. Stilen har de båda exakt noll problem med i alla fall, har ni sett vackrare människor? Båda två är ju absolut fullkomligt stunning. Hans mörkbruna kostym är så oväntat tjusig och hennes cremevita enkla sidenklänning, är specialsydd av brittiska Cawley Studio, som även har denna klänning som lite påminner om Micaelas i deras made-to-order utbud. Under den borgerliga ceremonin bar Micaela rosa högklackade strappy sandaler som sedan byttes mot solgula platta sidenslippers. Fint visst? Notera också den lilla blå sidenväskan, something blue i sin sötaste version. Alla blommor, både brudbuketten och de på restaurangen stod Sweet Woodruff för, bara vilda brittiska blommor i enkla färgglada arrangemang som mest kändes som något man plockat in från en trädgård. Innan de gick vidare på middag på St JOHN Bread & Wine verkar de ha haft en mottagning på en annan lokal, då också tårtan serverades, och där stod Laura Jackson (nej inte den Laura Jackson utan en namne) för cateringen, hej trevligt roligt och enkelt med spanska chips i burk, röror och oliver. Mer sånt här i mitt liv känner jag omedelbart, färgerna är ju ren lycka. St JOHN, ja vad säger man. Bättre restauranger än de som de driver får man faktiskt leta efter, det känns som ett sånt ställe som kockar själva hämtar inspiration från. Ett evigt följtips för den som vill förgylla sin feed eller ännu hellre boka ett bord på någon av restaurangerna om man har vägarna förbi. Ja det var det hela - hoppas ni fick samma lyckorus som jag fick! All lycka till paret - vilken inspirationsfest!
