Nu kommer något så ovanligt som en redogörelse för ett par dagar i mitt liv. Jag brukar ju ofta inte skriva sånna inlägg här på bloggen men jag är inte sen att prova något nytt och se hur det känns. Vi är nyss hemkomna från några dagar hos våra vänner på Österlen. Det har varit så trevligt, så nära idyll som man faktiskt kommer. Ellen och Jacobs hus är en riktig solskenshistoria, ett hus som köptes med stort renoveringsbehov, vackert och stadigt i grunden men illa misshandlat under 70-talet med sänkta tak, konstiga små rum och grälla färger som fått ge vika för en riktig kalk dröm med öppna ytor, volym och höga taknockar. Det hade knappt använts på länge när de köpte det men innan dess bodde en rosexpert där vilket syns i den vilda men prunkande trädgården. Det är eviga projekt igång i huset, nästa sommar när vi kommer ner har nog baksidan blivit framsidan med nya stora glasdörrar som öppnar upp från köket och ett orangeri är kanske på plats. Det här projektet är kanske klart också, det är den gamla svinstian som Jacob satt in nya gamla fönster i och håller på att omvandla till sin "naturvinsbar". I dagsläget kallar dock barnen det sitt klubbhus. Först kvällen spenderade vi här på ängen, barnen lekte vildhästar och sprang runt runt i timmar tills deras ben knappt bar längre och somnade utmattade. Tidigt nästa morgon ställde vi in kvartad rotselleri på låg temperatur i ugnen och så åkte Ellen och jag till Simrishamn, och handlade precis allt gott. Simrishamn är ljuvligt, kantat av stockrosor och klätterrosor som man tänker att många sommarstäder ser ut men det är också de danska influenserna som är så speciella. Arkitekturen är helt underbar. Vi kom hem med fisk från rökeriet i hamnen, otroligt bröd från Byvägen. På vägen hem svängde vi förbi lilla Vilhelmsdals gårdsmejeri där vi köpte ostar som också var oerhört bra och väl värt ett besök. Till lunchen i pergolan åt vi rotsellerin som vid det laget var len, söt och karamelliserad som vi skedade brynt smör, lite honung och havssalt över, den rökta fisken och sallad från trädgården. Barnen hade redan hunnit äta så när vi också var klara var Selma så trött att hon fogligt satte sig i vagnen och somnade innan jag hade hunnit komma runt hörnet. Gick runt och tittade på fälten en stund ensam innan jag svängde tillbaka och hann få en stund i grönsakslandet rensandes ogräs. Finns det något mysigare? Det är så otroligt avslappnande. Efter att det var klart och såväl rödbetor som kronärtskockor, potatis, kål och rädisor var befriade från ogräs ställde jag mig här. Är det Sveriges mest kopierade kök just nu? Förstår visserligen det, det är verkligen helt otroligt fint. Så stadigt och stort. Är era semestrar uppbyggda kring maten? Mina är det, vad ska man äta näst, vad för gott planeras inför imorgon. Det är min bästa stund även om det nästan alltid är väldigt enkel mat. Ser ni vad det är jag har börjat förbereda? Jag hade tagit med min gnocchibräda och gjorde små cavatelli, blancherade och rostade tomater och två hela vitlökar som jag sedan gafflade ihop, smaksatte med kapris och god olivolja och serverade med mozzarella. Äckligt blev det ej, funderar på att göra det till söndagsrecept snart. Ellen <3 Och så middagen då. Rökta räkor från morgonen i hamnen, ostar från gårdsmejeriet och pastan. Perfekta snackset, bröd från bageriet och sardeller de sålde hos fiskrökeriet. Känns som jag detta år helt ersatt stora gröna oliver med tunna skivor rostat bröd, gott smör och sardeller. Nästa morgon spenderades slött i sofforna här, med alla gamla nummer av World of Interiors Ellen fyndat. Tips att sånt ofta går att köpa i hela samlingar second hand och är så otroligt inspirerande. Innan det vi begav oss hem stannade vi till här, på Pastafabriken där vi hade lyckats boka ett bord. Maten var otroligt bra, verkligen hantverk och gjort med så mycket kärlek. Men det är väl ett generellt tips för alla som tänkt besöka Österlen i sommar. Boka allt innan - det finns verkligen inte plats för några spontana bord. Antar att det blir så nu när alla semestrar hemma och jag lider lite med alla bofasta som nästan inte får plats själva längre. Och samtidigt som egenföretagarna ser rätt slutkörda ut av oändliga köer och improviserade biljettsystem så är det kanske också vad som behövs för att många ska klara sig. Var försiktiga bara och håll avstånd, undvik det som ser fullt ut och framförallt förboka, det är inte roligt när det visar sig vara 700 personer på väntlista för ett bord. Oh well, det var våra dagar. Hej från två glada, mätta och tillfredsställda, här i Lund på väg hem.
