Sista dagen på vår vecka i Nannberga. Det är så vackert här runt Hjälmaren, jag är så glad att vi provade ett område som är helt nytt för oss. Enorma ekar kantar vägarna i milslånga alléer, husen är lantligt idylliska och sött prydliga, 1700-tals fasader i djup, matt falurött med sirliga vita verandor och spröjsade fönster. Eller så är de enorma vita stenvillor som den stora 1800-tals skolan vi har hyrt för veckan. Stora gröna trädgårdar, fält och hästar på ängarna. Och det bästa? Det är nästan helt tomt här. Hela dagar flyter på utan att vi träffar någon annan än oss som kom hit tillsammans. Fyra vuxna och sex barn som underhåller oss själva rätt bra ändå. I podden för ett par veckor sedan trendspanade vi på att Sverige-semestern är här för att stanna och jag trodde där att vi kommer få en backlash på överfulla klassiska semesterorterna, det är liksom varken roligt för de som bor där eller de som kommer på besök. Hundratals personer i väntlista på ett restaurangbord är inte rimligt. Inte heller långa slingrande köer till mataffären eller Systembolaget. Det är heller inte rimligt när lokalboende är aktivt syrliga och irriterade över att de har för många besökare eller sommarboende under en koncentrerad tid för att sedan lämnas ensamma på vintern. Om inte annat för att det måste vara till och med ännu otrevligare att gå runt och vara personen som bubblar av den irritationen än att vara den besökaren som bara känner det i luften. Men här är det inte så, här tog kvinnan i granngården med glädje sig tiden att berätta för våra barn om att de två hästarna i hennes hage bara är sällskapshästar. Att en inte ens är inriden. Inte en uns av syrlighet när vi frågade mannen på vägen vart barnen har störst chans att få napp om de fiskar. För här är det inte fullt vid udden där abborrarna faktiskt nappade en efter en annan. Eller vid sandstranden, eller ute på bryggan för den delen heller. Här är det inte ens fullt vid stenbrottet med kristallklart vatten fast att det både fanns en långgrund barnvänlig del, en del med nio meters djup för dyk likväl en sida där man kunde sitta ovanför och kika ner på alla kräftorna som också bodde där. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga men jag tror jag bara vill pitcha in att upptäcka andra delar av Sverige. Här längst Hjälmaren, i skogarna utanför Arboga är det fullkomligt ljuvligt och jag är så glad att vi upptäckte något som för oss var helt nytt och framförallt har det väckt lusten att fortsätta upptäcka. Hur tänker ni? Är det nu fler börjar utforska Västerbotten, bada i Östergötlands skärgård, cykla i lilla Närke eller hittar det i Halland som inte är Halmstad och Varberg?
