Först, hur säger jag tack så ni förstår precis hur tacksam jag är? Att det inte är ett flyktigt tack, något jag utgått från utan att jag verkligen menar det? Responsen igår, här och på Instagram var som att bada i vänskap. Boken seglade genast upp på förstaplatsen på Adlibris topplista, inte bara i min kategori utan för alla. Jag förstår att det såklart är nyhetens behag men att få se sitt namn där och boken som jag plöjt ner mig själv och allt jag kan i, det svåraste jag någonsin gjort, var svindlande. Så tack. Det blev många små skvättar med tårar igår. Idag ska jag och min vän Tessan (läser ni hennes blogg? Gör det! Ingen fångar vardagskaoset så roligt och hon är bland de snällaste människor jag känner) åka på roadtrip. Jag har blivit tipsad om en loppis i Sala som tydligen ska vara något extraordinärt så nu ska vi utforska den. I veckans Billgren Wood pratar jag om mina tre loppisledord: Dorset, svenskt 30 - 40-tal och äkta konst så det är vad jag kommer leta efter. Ledordet Dorset illustreras väl av en av mina stora inspirationer, Ben Pentreath som är inredningsarkitekt, designer, skribent och författare. Han och hans partner Charlie, som är en otrolig trädgårdsmästare, har ett hus på landsbygden i Dorset som är så oerhört ljuvligt och fångar allt jag älskar. Färgrikt, klassiskt vackert men också varmt, personligt. Svenskt Tenn-mönster och lite bohemiskt. Inbott avslappnat och fyllt av blommor. Så det är mitt ledord, det är vad jag letar efter idag. Jag rapporterar om det var en lyckad utflykt imorgon. Ha en fin dag, och tack igen.
