Jag är så golvad av Litauens paviljong på Venedigbiennalen. Det kollektiva verket Sun & Sea (Marina) av regissören Rugilė Barzdžiukaitė, författaren Vaiva Grainytė, och konstnären och musikern Lina Lapelytės är lika underskönt, voyeuristiskt och nästintill vardagligt såväl som kusligt dystopiskt. Verket är ett performancekonstverk, en operainstallation som gränsar mellan det vackra och det fula. Publiken tittar från sin balkong ovanför ner på en sandtäkt strand med halvnakna kvinnor, män och barn i badkläder under gassande sol som beter sig så som vi mest gör på stranden. Barn som slåss med uppblåsbara leksaker, någon läser tidningen, sträcker på sig, pressar tills skinnet börjar svida. Sakta böljer en ljuvligt vacker opera i form av monologer fram, sjunga av strandens besökare där nere. Lova nu att lyssna HÄR HÄR och HÄR (det är värt det!) De 13 rösterna sjunger om vardagliga ting men något mer vilar under ytan, något som först inte går att ta på, något man också kan ignorera om man bara lyssnar på de vackra melodierna. Vardagliga konversationer som nästan är banala, så som strandkonversationer kan vara men med ett hinna av något mer. Allas vår hotande klimatkatastrof närvarande, jorden på sin sista suck. Sårbarheten, det obehagliga som är dolt bakom det ljuvliga. Relationen mellan verklighet och poesi, fiktion och dokumentär. Bidraget belönades med Guldlejonet och kan ses ända fram till November, varje lördag spelas performancet med skådespelare och har du möjligheten tycker jag verkligen du ska se detta.
