Det finns få hem som inspirerar mig så oerhört mycket som Karen Blixens rofyllda Rungstedlund norr om Köpenhamn. Hemmet, som idag är ett museum och fortfarande inrett precis så som det var under Karens tid, hela vägen ner till de yviga, prunkande blomsterarrangemang hon tyckte om att fylla varje rum med, är en eklektisk blandning av arvegods, hennes egna fingertoppskänsla för färg, klenoder från tiden i Afrika och mycket nostalgi och symbolik - exempelvis så ska hon ha varit oerhört fäst vid sin servis då hennes vänners läppar hade vidrört den. Sånna små historier älskar jag. Karen föddes och växte upp på Rungstedlund och det var också dit hon återvände efter alla åren i Kenya då kaffefarmen hon haft med sin man, senare ex-man, Bror von Blixen-Finecke, inte var ekonomiskt hållbar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Karen fast nu handlar ju detta idag om hennes inredningsstil men om det skulle vara så att du inte redan är bekant med hennes otroliga öde eller verk såsom Den afrikanska farmen eller Babettes gästabud så vill jag så varmt rekommendera att utforska den. Hon lämnar en inte besviken. Men nu går vi tillbaka till inredningen. "Det gröna rummet" var Karens arbetsrum på vintrarna. Det är målat i två olika gröna nyanser, ser ni hur snickerierna och väggfärger kontrasterar varandra? Tillsammans med alla möbler i trä, många arv från hennes mamma och många som stått på den afrikanska farmen, den blåvita keramiken och äkta mattorna känns rummet både varmt och elegant. Tydligen ville hon skapa samma atmosfär som i ett bortglömt gods i en roman av den ryske författaren Anton Tjechov. Dessutom skulle ”Gröna Rummet” som vetter mot parken harmonisera med trädgårdens grönska. Rummet som kallas "Ewalds rum" har en historia som går tillbaka till 1700-talet då byggnaden var ett gästgiveri. Den danska poeten Johannes Ewald ska ha suttit och arbetat där och Karens far, Wilhelm Dinesen, som hon hade ett mycket speciellt förhållande med innan han tog sitt liv när hon var 10 år gammal, skrev sina böcker i det rummet. Även Karen satt vid samma skrivbord, men bara under sommaren då rummet var för kallt på vintrarna. Bakom skrivbordet, hänger en samling av afrikanska vapen som tillhörde hennes bror Thomas Dinesens, och tavlan av fågeln målade Karen själv när hon bodde i Kenya. Den kalla, svala färgen i Ewalds Rum ska avspegla Öresunds vatten. Här är det kombinationerna som lockar mig något enormt, den kalla färgen i kombination med alla nyanser av trä, den låga öppna hyllan med böcker och maskerna och spjuten ovanför. Lamporna (genomgående fantastiska lampor och stora vida lampskärmar i Blixens hus) och de skira spetsgardinerna. Notera också hur tavlan är hängd, med gardinerna som fond. I alla rum finns speglar, här ovan från vardagsrummet, hennes resonemang var att de hjälpte oss att se saker annorlunda. Stilen i vardagsrummet är egentligen lite för klassisk och konservativ för min smak men jag tycker piedestalerna med lamporna, symmetrin, vikväggen och den öppna spisen i marmor är väldigt vacker. Tydligen är det en dansk tradition på stora lantställen att låta gardiner flyr ut såhär på golvet, en symbol för att man inte behövde snåla med tyg. Karen sa själv detta om huset vilket jag tycker är så intressant, för visst är det oftast så de vackraste hemmen växer fram: ”Huset har visst aldrig varit planlagt eller tecknat av någon arkitekt. Det har vuxit upp på egen hand och blivit förskönat vartefter, enligt följande generationers smak.” Den här bilden är en stillbild från ett filmklipp om huset som jag bara tog med för den vackra buketten, som än idag arrangeras på samma sätt som Karen själv tyckte om att göra, stjälk för stjälk och aldrig med bundna buketter. Så vackert.
