Det är alltid intressant att titta på vad de som kan allra mest fascineras av tycker jag. Vad samlaren letar efter, vad specialisten får rys av. Så är det absolut när man jobbar med konst och design, det är i de där fascinationerna som det allmänna medvetandet drivs framåt, där de mest kittlande uttrycken finns. Och det är också ofta där trenders vagga ligger, för hur många av oss visste exakt vad Swedish Grace stod för för bara några år sedan? Och hade så många av oss letat efter återhållsamt men gracilt dekorerade tennföremål på second hand om inte den fascinationen funnits bland de allra mest kunniga för ett par år sedan? För innan det blev ett bredare sug var det en kärlek för en mindre skara, det kan man inte motsäga. Så vad suktas efter? Vem suktas efter av de som är allra mest insatta? Inredningsarkitekten och formgivaren Jean-Michele Frank är ett sådant namn, för många som älskar modernism, en pionjär som påverkar än idag men som inte är ett household namn. Jag hörde för inte så länge sen en av våra absolut mest inflytelserika svenska inredare andaktsfullt berätta att han älskade Frank, att allt han gjorde egentligen strävade efter att återskapa och hylla den kärleken. Jean-Michele Frank är den franska fadern av modernistisk, lyxig och minimalistisk inredning och även om han föddes 1895 och dog 1941 då han 46 år gammal kastade sig ut för fönstret av en byggnad på Manhattan, så skulle designen kunna vara samtida, och om inte annat så är han en stor influens än idag. Rena, skulpturala former, material som är påkostade men kanske framförallt för det tränade ögat, en tillbakahållen, sober färgskala. Hans egna liv var på många sätt tragiskt trots att han ingick i spännande kretsar, en intellektuell och konstnärlig elit. Hans styrka låg kanske främst i att det enkla inte är simpelt, det är genomtänkt och mångbottnat, som all stor konst.
