På den vackraste platsen i mitt hem kysser eftermiddagssolen väggarna. Där placerar jag älskade objekt som har betydelse för mig. Där står ofta snäckor jag plockat på pappas strand, ibland bivaxljus som doftar som mina skolsalar, spegeln mamma lutade av under äppelträdet på landet. Och så står där också sedan några månader tillbaka Näfveqvarns Blomkruka nr 1, formgiven av Anna Petrus 1924 med reliefdekor av kvinnor, mask och fåglar. Anna Petrus var en av de formgivare som knöts till anrika Näfveqvarn på 1920-talet då svensk design bland annat tack vare just Näfveqvarn, blev världskänd för sin kreativitet och kvalitet. Till världsutställningen i Paris 1925 formgav Anna Petrus gjutjärnskolonner till en interiör där sektionerna senare omarbetades till Blomkruka nr 1. Det är, svensk designhistoria i sin renaste, mest oförstörda form. Hållbarhet är en bred och ibland komplicerad fråga, vilka är råmaterialen, är det en produkt som slits ut, hur ser produktionen ut, finns det ett andrahandsvärde, håller designen över tid? Idag gjuts Näfveqvarns produkter med samma fokus på kvalitet som de alltid haft men idag tillverkas produkterna av återvunnet skrot och utan giftiga kemikalier. Det finns också en fin hantverksmässig tradition som får leva vidare i Sverige, då produkterna gjuts med vind och vattenkraft på ett av de få mindre kvalitetsgjuterier som finns kvar i landet. Produkterna är absolut en lyx, men de är också gjorda för att hålla över generationer och själv har jag aldrig ägt något vackrare.
