I kväll är det dags för ELLE-galan och årets tema är hållbarhet. Jag ser fram emot att se hur det kommer ha tolkats och inkorporerats i de olika aspekterna av en sådan här kväll. Det känns som en övning i vad som kommer behöva bli ett normaltillstånd, inte bara ett valbart tema utan en självklarhet och ett grundförhållningssätt. Ikväll bär jag en sak som jag faktiskt äger - skorna jag bar på vårt bröllop 2011 , resten är lånat och hyrt och hyrtjänsten ska jag berätta mer om lite senare för det är framtiden av delningsgarderober och fashion-tech. Och jag är inte på något sätt unik, för såhär kommer de allra flesta som jag pratat med gå klädda, i gamla klänningar, i vintage, i hyrt och lånat. Det låter kanske som lite att några hundra människor på en fest inte köpt nya klänningar, men det är intressant för att det är en så handgripligt distinkt förändring från året innan då specialuppsytt, nyköpt och bara för kvällen snarare var den absoluta normen med få undantag. När jag jobbade på Filippa K lanserade vi en hyrtjänst i butik som var så otroligt svår att få snurr på, det fanns inte den mognaden utan det sågs som ett så pass mycket sämre alternativ, från konsumenthåll. Men trägen vinner eller hur? Visst är vi redo för att tänka på nya sätt? Igår lyssnade jag på This Jungian Life som pratade om symboliken i bränderna i Australien som verkar ha blivit en stund i tiden som faktiskt slog igenom, som gjorde att reealiteten av klimatförändringar blev verklig även för de som inte blivit så berörda på djupet tidigare. De pratade om hur eld symboliserar både förstörelse och ilska men också drivkraft, passion, förändring. Jag hoppas vi lever i ett paradigmskifte, och även om inte alla är involverade ännu, och framförallt inte de som kan göra störst skillnad ännu, så börjar tillräckligt många bli det för att de ska kunna skapa en pass stor buckla att en snöbollseffekt börjar byggas, först i smått, sedan i större.
