Jag behöver fly in i en fantasivärld utan press litegrann just nu, drömma mig bort i inspiration för att prokrastinera allt det där andra jag borde göra, gör ni så också ibland? Det är nog väldigt allmänmänskligt, tänka på vackra ting samtidigt som mailboxen flödar över. Så här kommer en resa i min fantasivärld, utifrån en fråga som kom igår: sofia jag har ett önskeinlägg! om du skulle gifta dig idag – vad skulle du ha för klänning? ring? bukett? lokal? vore så roligt med ett litet inspoinlägg! Vi gifte oss 2011, jag var 27 år gammal och oplanerat, men mycket lyckligt, nygravid med Ruby. Alla våra planer var lite överallt och vi hade mycket fokus på vad andra ville, kanske framförallt min pappa. Eftersom vi var så pass unga tror jag heller inte att jag riktigt hade landat i min stil utan var nog ganska styrd av vad konventioner av ett bröllop ska vara var. Jag älskar visserligen min klänning, en Rick Owens klänning jag beställt hem från Net-a-Porter på ett infall efter att alla min vitageklänningar inte längre passade, men som fortfarande känns fullständigt jag. Om jag hade gift mig idag hade jag haft ett ganska litet bröllop, inte mer än 40 personer. Jag hade velat hinna se varenda person, prata om fler saker än att jag var fin och att vigseln var vacker. Jag hade velat hinna viskas i baren men Ellen och Elin, snacka över bordet med Anna, Elsa och Frida, dansa med Tessan. Jag hade lagt allt fokus på fantastisk mat, hade velat bjuda alla vänner på den godaste middagen de ätit på år och dar. I min drömvärld hade vi vigts i ett litet kappel, av min Uncle Peter innan han gick bort förra året. Petit Crenn hade legat i Stockholm eller så hade vi kanske bott i San Fransisco och Dominique Crenns enklare lilla systerkrog, inspirerad av hennes barndom i Bretagne hade varit vår kvarterskrog och alla i servisen hade känt oss när vi lyckligt snubblade in. Claire Ptak från Violet Cakes hade gjort bröllopstårtan, en ljus tårta med en sötsyrlig fyllning av solmogna persikor, dekorerad med doftande nyponrosor. Till vigseln hade jag burit den klänning jag bar 2011, inget vill jag ändra med den. Det vackra tyget som är en matt men lystrig bomullsidenmix, den ovanliga ringningen och att den har djupa fickor är allt jag älskar. Till klänningen hade jag haft en längre slöja, en prickig som den Lady Charlotte Wellesley bar. Jag kanske hade bytt om till festen? Burit kostym och otroliga örhängen? Eller en kavaj att klä ned klänningen med? När det kommer till ringar hade jag hållit mig trogen med kärlek till antika juveler. Men undra om jag inte hade kombinerat ringen med ett vackert rundat band i guld, såsom Norrfolks Dome Ring, i återvunnet guld? Blommor hade fyllt alla bord, och min bukett hade varit fylld av blommor med betydelse. Gardenia för så doftar min pappas trädgård. Fresia som mormor älskar. Vit vallmo som veckar sig som skirt crepepapper och som jag alltid tänker på min Louise av. Precis som jag faktiskt gjorde hade jag igen virat farmors antika spetsnäsduk runt buketten, haft den nära för att torka tårar av lycka. Och precis såsom jag faktiskt gjorde hade jag legat uppe natten innan och broderat mamma och min svärmors initialer i antika näsdukar och bett en vän komma in med till dem när de redan satt inne i kapellet och väntade. En liten överraskning precis innan klockorna började klämta. Vad tror ni, hade inte det varit drömmigt? <3
