Vi är hos min svärmor på landet. Bland skog, sjö och djur. Barnen leker hela dagarna, badar, hämtar ägg, plockar potatis, hoppar studsmatta och gör utflykter med farmor. Jag är semesterlugn men hjärnan längtar efter inspiration. Funderar kring hemmet. Vill finskruva. När någonting känns svårt i inredning brukar det nästan alltid betyda att man ska tänka om snarare än att trycka in en fyrkant i en cirkel tycker jag. Det ska flöda enkelt, finnas en självklarhet och bekvämlighet. Soffbord har jag länge känt är precis en sån sak, svårt att få till. Mina kriterier är ganska många: så pass lågt att det är lägre än knähöjd när man sitter i soffa, så pass stort att man kan ha många böcker på, inte trendigt, inte flådigt, inte retro, inte tantigt. Allra helst vill jag att inte ens en inredningsintresserad ska kunna säga vem som gjort det, vilket utesluter många klassiker. Det finns ett bord från Svenskt Tenn som jag visserligen inte hade tackat nej till men i övrigt har jag varit ganska hopplös, jag hittar inget jag tycker om. Idag har vi Tavolo con route från Fontana Arte. Eller “dödsfällan för ettåringar” som vi också kallar det.. förutom den lilla detaljen är det bra höjd, perfekt storlek (vi har 110x110 varianten) men det bommar på många av de andra kriterierna. Tills jag kom på, fyrkanter ska ju inte in i cirklar. Jag ska ju inte ha ett soffbord - jag ska ha en stor ottoman! Med bricka och massa böcker. Kanske inklätt i belgiskt linne, kanske i mönster, en vacker rand? Definitivt med ett underbart kantband och fina ben.. Och plötsligt ser jag ottomaner precis överallt. Varje hem jag tittar på som jag tycker om så, japp där står ottomanen. Nu är bara frågan - ska man köpa en gammal eller håll i hatten - det lutar åt att jag gör en själv?
