Först och främst tusen tack för all pepp och glada tillrop om boken igår, det gjorde mig så himla glad och stolt så det inte är klokt! Tack gulliga ni för det <3 Imorse, via The Apartment hittade jag de här bilderna från T-Magazines reportage i Anna Wintours lantställe på Long Island. Och oh my word vad många saker som sattes rakt upp på min mentala lista över saker jag vill ha när vi väl hittar vårt egna lantställe. Men istället för att jag bara lägger upp bilderna tänker jag att jag kan peka ut exakt vilka detaljer det är som får mitt hjärta att slå dubbelvolter? Ok vi börjar ute. Huset är otippat enkelt, med tanke på ägaren hade det lika gärna kunnat vara en massiv villa i Hamptons men visst ser man Annas engelska rötter här? Trädgården, eller snarare den klöverfyllda ängen vid entrén är magisk, jag kommer aldrig vilja klippa gräset helt och hållet på vårt framtida ställe utan det ska bara klippas gångar och resten ska bara gås över med lie ibland. Och klippningen av de bulliga buskarna där borta till vänster? Gah. Den formen återkommer senare också ska ni få se. Låt oss stiga in i vardagsrummet. Ok hej sisalmatta och de dammigt gråvita sofforna och fåtöljerna med den blå dubbla randen. Och det moderna konstverket över eldstaden inramat av de symmetriska plantorna i terracottakrukor och så den fina jardinjär-liknande pjäsen i mitten som jag gissar är en oglaserad sak från Fullham Pottery, samma som de Charlie McCormick samlar på. Och vad spejar mitt högra öga? Gardiner extra allt. Ändå kul? Framförallt för att de är i den här dimmigt gråblå randen, som solblekt ankäggsblå, som perfekt linjerar med fönsterkarmen. Så så fint. Vitmålat golv, äldre trämöbler, spelen under borden och piedestalen. Tillbaka till vänster. Det är alla de olika mötena som gör det för mig här. Grön kudde mot de blå gardinerna och så keramikkannan på bordet. Från vardagsrummet tittar man ut mot fjärilsträdgården, igen vild och lös men i vacker kontrast mot de strama raka. Samma möte återkommer på fler ställen, mjukt och naturligt mor tuktat och stramt i nivåer. Det är så.. vilsamt? Aliumen som sticker upp i små puffar är helt mind-blown-känsla för mig. Inne igen. Här är bilden The Apartment delade som fick mig att kolla upp resten av Annas lantställe Konstverket är så vackert? Byrån gör lite till inget för mig men det är nog pga klashen av de nya knopparna och den ommålade gustavianska formen som gör att det skaver. Desto härligare är storleken på den här spillkum-aktiga skålen och den missmatchade soffan och fåtöljen tillsammans med den fina mattan. På vårt lantställe ska vi ha många mattor om det så är det sista jag gör, mark my words. Vi tar ett steg ur det rummet och tittar in här - ser ni mötet mellan linneduken och den målade karmstolen med sittkudde. Ryser av det och ryser av mötet mellan rosorna och all den kinesiska keramiken. Slurp. Vi går ut igen, vi avslutar ner mot vattnet. Vad ser vi här då? Narcisser i ängslika rabatter bland högt gräs! Exakt såhär vill jag plantera, exakt såhär vill jag att mitt lantställe ska kännas. Och igen, de bolligt molnformade klippta buskarna som bara är helt otroliga? Här kan du se hela reportaget och här kan du läsa ett otroligt reportage om den vilda trädgården, och är du inte prenumerant av New York Times kan du se filmklippet med trädgårdsmästaren Miranda Brooks som också finns med i intervjun här.
