Välja bort, äga mindre, förstå värde

Ett av mina barn tar en tugga på ett äpple och lägger det sedan i soporna. När jag frågar varför och säger att äpplen kostar pengar får jag tillbaka ett huvudknyck och konstaterandet - men mamma, det är ju inte ens många pengar.

I min garderob finns en hög trave med vita blusar. Jag försöker ta ut en av de undre och samtidigt ramlar åtta stycken ned på golvet i en skrynklig hög. På hyllan under ligger en trave med svarta byxor som alla ser likadana ut.

Det kommer ett pressbud med ett känt varumärkes nya linje ekologiska sängkläder. Jag packar upp och inser att inte heller dessa är rätt för måtten på våra täcken. Jag öppnar linneskåpet och försöker sedan trycka in dem i det överfulla utrymmet. In bland alla andra ekologiska sängkläder som också kommit med bud men som heller inte används.

Jag går på en loppis men hittar inget jag riktigt tycker om. Finner mig själv gå en andra runda i hopp om att hitta något i alla fall, finns det verkligen ingenting att köpa?

Vårat soffbord, köpt för 5 år sen för 11 000kr går sönder och jag blir inte ens ledsen.

Nånting är skevt med det här. Jag ser mig själv som en relativt medveten person vilket också innebär att jag måste erkänna att jag är smärtsamt medveten om att jag måste checka mig själv här. Mitt ansvar i sättet jag förstår och förmedlar värde till mig själv och mina barn är till syvende och sist, mitt ansvar. Mitt ansvar i mängden saker jag fyller våra hyllor och skåp med, är till syvende och sist mitt ansvar. Och sättet jag förmedlar inspiration på, till exempel här på bloggen, är till syvende och sist mitt ansvar.

Jag har beslutat mig för att jag ska angripa det här på samma sätt som jag angriper ett professionellt problem. För den här diffusa känslan av excess och dissonans mellan intellekt och beteende är inte produktiv och den leder inte till förändring.

Jag behöver se över, strukturera och inventera. Särkoppla diffusa känslor och istället kanalisera in i produktivitet. Vad äger vi, vad är rimligt. En in, en ut. Reduce, reuse, recycle . Sälja det som säljas bör istället för att förvara i skåp. Bli mer medveten, jag lägger ju stolthet i att vara kräsen men nivån måste höjas än mer. Och framförallt - enbart konsumera med eftertanke och intention. För när jag tittar på bordet på bilden här över, känner jag att allt är där av en anledning, det skänker något och det något är bra och underbart, men allting annat behöver upphöra. För när saker köps, och de kommer de såklart att göra, kan jag aldrig igen vara i situationen att ett 11 000kr bord går sönder och jag inte ens blir ledsen.