Idag började barnen första, femte och åttonde klass och även om sommaren inte är över går den in i något annat nu. Saker och ting brukar te sig lättare att se klart i backspegel och ska jag sammanfatta något om den här sommarledigheten så är det att det dels att det var den stora gästsommaren - men också den stora sommaren av närvaro. Tror aldrig jag tagit så få bilder, inte för att det är fel att fotografera, men för att jag inte har hunnit tänka på att göra det. Tråkigt för löpande blogginnehåll men desto roligare att jag nu känner mig så mycket mer.. ja..är återställd rätt ord? Redo i alla fall. Oändligt annorlunda från juni i alla fall. När jag skriver det här sitter jag vid ankomsthallen på Arlanda med brännande ögon. Jag vet inte om det är för att jag växte upp med att flyga långväga mellan två föräldrar men ingen plats är för mig lyckligare och sorgligare än en fylld människor som står och väntar i en halvcirkel utanför en tulldörr som öppnas och stängs. Någon står med en liten bukett cellofaninslagna rosor, någon vaggar en nyfödd bebis - fanns den sist de sågs? En tredje tar emot vad som måste vara ett barnbarn som springer fram och pussar på kinden. Samma stora lapp runt barnhalsen som den jag själv haft så många gånger - Young Flyer och så ett handskrivet namn med barnsliga skraltiga bokstäver. Själv väntar jag på Wendy, min styvmamma. Semestern må nästan vara över men den mest efterlängtade gästen kommer nu. Det är väl precis så det är - inget tar slut, det är bara dags för nästa fas. Men innan vi går vidare (och för att det var så länge sen vi sist hördes) ska vi kika lite på senaste tiden? Lite av det som trots allt fastnade på bild. Köket på Back har sakta tagit form - jag ska sammanställa hela renoveringen ordentligt med före och efter när vi är klara med de sista detaljerna som krönlister och småfix - men det har varit så enormt roligt att göra något eget verkligen. Nu har jag nästan så pass mycket självförtroende att jag tror vi kan ta över och göra stora delar av arbetet med fasaden själva också.. En kväll när Tessan och Johan var på besök bestämde vi lite halvspontant att våra vänner André och Caroline, tillsammans med Frida och barn skulle komma över på paella. Paella i all ära och det är verkligen superkul att laga på Muurikan men inget är roligare än att göra massa plock och smågrejer att ha till. Mest omtyckt är i vanlig ordning Backsåsen - som du hittar receptet på här. De här vackra solrosorna hade Frida med sig - faktiskt helt underbara och lika vackra nu som dagen jag fick dem. I bakgrunden syns något nytt - en bonad i växtfärgad ull från Bolivia. Helt ljuvliga färger kände jag. En annan nyhet som flyttat in är den här gipsreliefen. Den är gjord efter Thorvaldsens "Kärlekens åldrar" och målad med nästan oxblodsröd teracotta till den ljusa gipsen. På landet där basen är mjuk och len passar tyngd i detaljerna fint. En annan sommarfavorit jag återkommit till är den här tomatpajen med Brie de Meaux och soltorkad tomatcreme i botten, även det receptet hittar du här. Dokumenterat perfekt tillbehör till kräftor för övrigt.
