I lördagsmorse föreslog Andreas att vi skulle gå ut i det fina vädret och promenera upp till Färgargården för våffellunch hela familjen. Finns absolut inget som gör en utflyktsälskare som mig gladare än när förslag och planer kommer från andra personer så jag ropade ja och spenderade sedan kommande två timmar med att prata om hur otroligt rolig och bra idé det här var av Andreas.Selma packade resväskan full med pyttesmå leksaker och insisterade på jacka fast det egentligen var lite för varmt för det. Men jag älskar ju joooosa? sa hon med en ton som antydde att jag helt tappat det så det var bara att låta henne klä sig själv i jackan. Färgargården är ett pittoreskt inomhus- och utomhusmuseum över hur en färgarmästare levde och verkade på 1800-talet som tillhör Stadsmuseet i Norrköping där det också finns ett populärt café, precis vid Motala Ström och Åbackarna. När jag var liten fanns där också en uppstoppad häst som jag vill säga hette Brunte men jag kan verkligen ha fantiserat ihop det också. Det klassiska är att man äter våfflor eller glass på Färgargården vilket också var pitchen för hur vi lockade dit barnen. Men först tittade vi änderna.. och lekte i det enorma trädet. Ser ni Otis som står och ropar om att jag ska komma in under grenarna och titta? Selmas springstil påminner i vanlig ordning mest om Ministry of silly walk. Såhär ser det ut inne under trädet. Perfekta klättermöjligheter som synes.Efter klätterinterludet var de nygräddade våfflorna redo och alla åt sig proppmätta. Tur var väl det för så mysigt som Färgargården är så tar de definitivt blodigt betalt därefter. Nåväl. När alla var mätta och belåtna var det dags att promenera hemåt. Som tur är så är jag den i familjen som hittar bäst i Norrköping vilket betydde att jag utan problem kunde lura hela gänget att gå åt fel håll så vi först hamnade i Rhododendrondalen. Mmmm blommor. Obligatorisk bild framför blommande buske med gullig storliten dotter. Käpphäst men också en skostorlek ett nummer större än min - hur gick det till? Visst är det här en Guldazalea? Den doftade helt otroligt på ett sätt som fyllde hela dalen. Lätt värt omvägen.Lite senare på kvällen åt vi middag med våra vänner Louise och Daniel, men då glömde jag ta så många bilder. Klassiskt bra betyg på megatrevlig kväll. I söndags lockade sedan landet på oss och eftersom även måndagen var ledig passade vi på att åka ut. Efter några varma dagar ojade jag mig även över alla mina nyplanterade grönsaker som jag hoppades skulle ha klarat sig bra. Jag var klädd som ungen i 5C som är bäst på algebra. Från ett par Crocs till ett par Faux-Crocs från Jula, hur tycker ni värdigheten rinner ur hålen i de här då? Pågrund av lite knackig kommunikation glömde vi väskan med alla kläder och pyjamasar i Norrköping vilket betydde att Andreas fick köra hem igen och sedan tillbaka ut stackaren. Som plåster på såren grillade jag kött som han gillar. Och grönsaker som jag gillar. Vi avslutade kvällen med en kvällspromenad, tänk att den här bilden är tagen 20:58? Äntligen är vi här. Vi skulle kika på forsen, barnen har ett outdödligt hopp om att vi ska se grodor här men jag vet inte jag. Inga grodor just den här gången heller men det var friskt humör oavsett. Nästa dag uteblev pangvädret som vi trott skulle komma och istället rev jag ett Tretex-innertak på plötsligt infall och byggde ett soffbord av en gammal dörr som utan tvekan angränsar till shabby chic men som ändå blev mega. Men det tar vi en annan gång!
