Våra sista gäster på Back för den här sommaren rullade precis iväg ner för grusvägen. Nu är det bara vi här och tystnaden har lagt sig, alla umgås lite med sig själva och pysslar med sitt. Vi är nog en ganska lugn familj. Det är intressant att observera olika dynamiker i par och familjer, hur olika alla faktiskt är och hur man interagerar med varandra. Den här sommaren har vi haft par här som är så lugna att de inte pratar så mycket ens med varandra men ler och kramas, säger det som är viktigt, barn som är intensivt nyfikna från sekunden de vaknar tills de däckar plötsligt för energin helt enkelt bara är slut, gästen med höstångest redan nu som ibland måste sätta sig på trappan och bara andas, långväga släktingen som höll en andra seans uppe i gästrummet och äntligen fick både kvinnan vi känt tidigare och den blåklädda mannen som följt efter henne att äntligen lämna huset helt, de som tycker smörkniven ska ligga på Bregott-paketet i kylen precis som osthyveln ska ligga med osten däri, vi har haft de som tittar djupt i glaset och de som inte ens rör det, småbarnsföräldrarna som hånglar genom köksfönstret och vännerna som har den mest intensiva, energirika familjen där alla är igång från morgon till kväll. De som tjafsar om skärmtid, de som har nolltolerans och de som inte säger något men heller aldrig bråkar om det. Det som relationerna, personligheterna och dynamikerna har gemensamt är att det nog inte finns någon som är direkt sämre eller kanske ens nödvändigtvis bättre än någon annan, men det är tydligt att man själv skapar den verklighet man själv orkar med och trivs bäst med. Såhär efter en hel sommar av gäster är det fint att känna att min egna familj är den jag trivs bäst i samtidigt som jag älskar precis alla som varit här, på deras sätt. Den här tavlan är veckans finaste loppisfynd, en liten brittisk oljemålning från tidigt 1800-tal som gömde sig bakom en stor klumpigt plastig ram. Konst är nog det jag köpa allra mest av på loppisar i år, kanske vi borde göra en liten rundvandring så jag kan visa? När vi köpte vårt hus sa förra ägarna att man blir intresserad av fåglar av att vara här ute för att det finns så många olika arter precis häromkring. Mycket riktigt sitter vi här nu på kvällarna och pratar om tornseglarna som störtdyker och leker och som har ungar under våra takpannor, om hackspetten och göken och såklart de här tokarna som sticker upp i fälten runtomkring och ser så himla... osmarta ut? Vad tänker de ens på? På morgonen är det bara jag och Selma på nedevåningen, säg något gulligare än sömnsvullna ungar. Selma är den enda i vår familj som blir sönderbiten av myggor så stor del av morgonen går åt till att prata om mormors salva (xylocain) och vart myggen hittat sig in för att bitas, trots långärmat och tights hela natten. Jag tog ut det blomformade almrotsbordet från lägenheten i stan förra veckan och kompletterade med det här lilla runda. Tycker det är så fint när små bord står lite omlott, det mörkare är några centimeter högre än det andra och svävar fint över. Känns luftigt och lätt. Länge sedan jag fick en sån hyperbesatthet som av matchan jag druckit den här sommaren. Är sugen på en kopp precis hela tiden, känner ren lycka av dagens första. De fina Jena Glas-kopparna är föresten loppisfynd de med, så nätt tunna och goda att dricka ur. Sommarens andra matbesatthet är denna. Ljumma sallader av sånt som finns i trädgårdsland, kylskåp och skafferi. Igårkväll kokade jag pärlcouscous i buljong och vände ner i massor av lime, habanero, koriander, persilja och klyftade bifftomater, hackad rå gul zucchi, en halv avokado som fanns kvar och skedade över ruccola, buskkrasse, granatäpple, tagetes och penséer. Till det år vi grillad yoghurtmarinerad kyckling och smulad fetaost. Så gott, syrligt, rökigt, hett, salt och sött, precis vad varma kvällar kräver.
