Vad som var Helgen som gick hade vi Elsa, Pontus, Lynn och Nikita hemma hos oss. Det var 5+ trevligt, jag lagade italienska köttbullar med parmesan, persilja och vitlök i en tung rödvinig tomatsås som vi åt med pappadelle, en kronärtskocks, citron och mozzarella-sidorätt och en pigg, krispig och örtig grönsallad till. Ostar, röror, chips med löj- och forellom. Sval pinot noir, krispigt bubbel och ja, till och med en immig French 75. Vi hann till och med ta en promenadpaus för att visa Lynn hur godisaffärerna är i Norrköping (ni som vet ni vet). Igår morse bakade jag scones och gjorde äggröra innan vi gav oss ut på promenad i solskenet och vinterns första riktiga kyla. Barnbordet då? Vi åt så själva middagen så pass tidigt att alla klämde ner sig samtidigt, innan barnen lekte vidare tillsammans och vi vuxna spenderade kvällen med att babbla och spela våra guilty pleasures för varandra, från Sugarbabes till grekisk schlager (Elsa ofc) medan barnen spelade Super Smash Bros, Nikita snodde rester i köket och allt var allmänt härligt och röjigt. Det som kommer I veckan ska jag göra en utomhusplåtning med Elsa för ett gemensamt projekt, filma en viktig sak, göra en intervju med NT, jobba med vanliga varje-dag grejer, fixa med bokföring, ha jour på förskolan som jag säkert kommer bli inkallad på eftersom jag alltid blir det. Men mest ska jag försöka bena ut i två olika nya bokidéer jag skissar på parallellt och försöka lista ut vilken som egentligen är bäst och som jag bottnar mest i, och som jag ska försöka pitcha in till förlaget för en framtida ny bok. Det är både enkelt och svårt, och när det väl sitter så vet jag verkligen det i magen men innan dess är det en väldig massa tankar och miljoner idéer som ska försöka bli tydliga och konkreta. En mycket svår sak när man jobbar med kreativa projekt tycker jag är just i idéfasen och att känna att det är viktigt och faktiskt arbete, även de perioder när man spenderar ganska stora delar av arbetsdag med att rita på någon slags mindmap skrivit listor av stödord och research, då det också verkligen kan kännas otroligt oproduktivt? En överraskning På lördag är det drömdags - Ruby och hennes bästis Mira ska gå på Sweden International Horse Show på Friends Arena. Andreas är ju grovt allergisk mot hästar (Rubys stora sorg eftersom hon älskar hästar och Andreas mamma dessutom har stall) så det blir bara jag och Tessan som går en heldag med tjejerna och tittar på dressyr, olika shownummer, Shetland steeplechase, internationell hoppning, 4-spannskörning och gud vet vad. Något dåligt Att min rygg är på väg att låsa sig igen, jag bara känner det. För lite drygt ett år sedan fick jag ett riktigt rejält ryggskott, eller egentligen var det flera samtidigt. Vi pratar fick sänkas ner på bänken hos fysioterapeuten med en slags lift eftersom jag inte kunde lägga mig ner eller stå rakare än framåtböjd i 90° för den saken skull heller. Det tog så himla lång tid att bli bättre men nu känner jag att det sakta är på väg tillbaka. Känslan av att bäckenet och svanken låser sig, att det är som vätska runt ryggraden och att musklerna krampar hela tiden på vänster sida och strålar ner i låret och att det gör ont även i vila. Hjälp, hur gör jag för att stoppa det här nu och framförallt, vem i Norrköping går man till för att få hjälp med det här? Något som däremot är bra Sen vi flyttade tillbaka hit har mina barn blivit så otroligt mycket närmre min lillebror. Han är alla tre barns absoluta favoritperson och har en så fin och egen relation med vardera barn och intresserar sig för vad de säger, fnissar med och är så omhändertagande och hönsig med dem, på ett så fint sätt. Även om han alltid har varit en viktig person i deras liv, så är direkt närhet och närvaro så fundamentalt i en relation med barn. Man kommer liksom inte runt att kvantitet är viktigare än kvalitet när det kommer till tiden man spenderar ihop och att det är viktigare att kunna krypa upp ihop i en fåtölj ofta än att gå på Grönan ibland. Selma la huvudet på min arm häromdagen när jag nattade henne, tittade upp och konstaterade ur det blå: Jag älskar morbror Manne, han är min bästa vän. Han kan komma till min hus och jag kan komma till hans hus. Och så en sak jag lovat Recept! Jag har lovat recept här. Så här kommer min saffranskaka, en utmärkta sak att baka och bjuda på exakt just nu. Citrus och saffranskaka med saffransglasyr 0,5 g saffran 2 msk citronsaft 3 ägg 3 dl socker 2,5 dl grekisk yoghurt, 10% 1,5 dl neutral olja, tex solros + lite till pensling Zest av 2 citroner och 1 clementin 5 dl vetemjöl + lite till formen 1,5 tsk bakpulver Glasyr: 0,5 g saffran 2 dl florsocker 1 citron Zest av 2 clementiner Värm ugnen till 175°C varmluft. Blanda saffran och citronsaft i ett glas och ställ åt sidan. Vispa ägg och socker mycket vitt och pösigt och vänd sedan ner yoghurt, olja, saffransvätskan och citron och clementinzest. Blanda mjöl och bakpulver och sikta sedan ner i smeten. Pensla en brödform med olja och mjöla ett mycket tunt lager. Häll i smeten, jämna till och grädda sedan i ca 50 minuter. Vispa ihop saffran och florsocker med ungefär 3/4 av citronen, späd med det sista om den känns för trög. Ta ut kakan och dra en liten vass kniv längst med sidorna. Låt svalna 15 minuter och vänd sedan ut kakan ur formen. Låt bli ljummen innan du vispar ihop glasyren igen och sedan ringlar över generöst. Riv över clementinzest och servera i tjocka skivor. Njut, kakan håller sig saftig länge!
