Handlar bra matlagning ens om att kunna recept? Jag vill tro att det inte är så. Jag tror att bra matlagning inte handlar om några recept alls faktiskt. Jag är ganska säker på att det handlar om tre saker. Självförtroende, nonchalans och att förstå sina egna smakprofiler. Vi börjar i slutet för det här är värt att fundera på. Min smakprofil ser ut såhär: * Umamidjup bas, gärna i form av lök, morot, blekselleri. Kan innefatta vitlök men den är förhandlingsbar. Buljongigt. * Mycket syra såsom citron, vinäger, tomat, vin. * Mycket sälta i form av salt, sardeller, soya * Mejerioridukter, antagligen i form av färska eller inte så lagrade ostar, för att klippa det skarpa och syrarika. * Kolhydrater som bas och bärare av all smak. Jag är också ganska konservativ, inte på så sätt att jag tycker om klassisk husman men på så sätt att jag gärna håller mig till ett kök åt gången, antagligen i regionen av Italien, södra Frankrike, England och Australien. Jag tycker heller inte om ”roliga” kombinationer utan vill hellre förfina än utveckla något helt nytt. Kanske att det grundar sig i att inte vilja bli så överraskad? Jag tycker ju heller inte om mat som inte är vad den ser ut att vara, exempelvis de flesta ersättningsprodukter. Om man har ett ungefärligt sånt här hum om vad man tycker är gott har man ett facit som tillåter en att agera fritt utifrån vad skafferiet, kylskåpet, tiden, orken eller plånboken erbjuder som passar in på profilen. Att förstå hur ens smakprofil ser ut gör det också lätt att hitta inspiration. Jag vet massor med härliga matpersoner som verkar fantastiska men som i grund och botten har andra smakpreferenser än jag så deras matlagning är antagligen inte för mig. Det gör det också enkelt att förstå vad man behöver ha hemma för att kunna laga i stunden och också minimera svinn. Att förstå ens smakprofil leder ofta också till ett visst självförtroende. Självförtroende är nog det verktyg som är vassast i köket. Självförtroende ger dig flow, lugn och nyfikenhet. Känslan av att man antagligen är rätt bra på att laga mat, gör att man oftast blir just rätt bra att laga mat. Självförtroende är också nära kopplat till en viss nonchalans. Nonchalans är också, i rätt mått, oändligt skönt. Nonchalans gör att man inte bryr sig så värst mycket man misslyckas några gånger. Om det tar 6 gånger innan Crème caramelen sitter eller om gratängen blir så kass att man får fixa take away istället. Jag tror sällan folk är så dåliga i köket som de tror de är, jag tror ofta de bara saknar självförtroende och nonchalans. Håller ni med? Vilka är era smakprofiler?
