Klockan är 15.06 och ingen har tänkt på middagen ännu. Med ingen menar jag egentligen att jag inte gjort det. Jag både bestämmer och lagar i princip all middagsmat här hemma. Gott så, det är mitt egna beslut men nu såhär mitt i sommaren känns det mer och mer nollställt med inspirationen. En stund senare svänger jag in på torget. Planlös handling, det är sen lördagseftermiddag och mycket är slut. Han är så snäll och glad han som har ståndet, hans business har börjat gå så bra att mycket ofta hinner ta slut. Jag kommer därifrån med ett enormt knippe persilja, några olika kålsorter, potatis, nektariner och plommon men är fortfarande precis lika nollställd inför vad detta ska bli. Kålen är visserligen till söndagsrätterna, men resten? Inne på Ica tänker jag att det hela kanske ska lösa sig. Men där står jag ännu mer tomögd. Två varv runt frukt och grönt så träffar jag en vän som jobbar med mat och hon är precis lika förvirrad hon. Vi står och pratar en stund om alla middagar som måste göras innan vi säger hejdå. Känns lite bättre när det är fler som är lika förvirrade som jag. Fina färska gulbetor? Näe.. Hemma finns dill och plötsligt minns jag att jag sett en bild någonstans på ett fat med en grön dressing, potatis med brynt smör och varmrökt lax. Jag scrollar runt bland mina sparade bilder men lyckas inte hitta den men känner ändå att inspirationen är igång. Plommonen och nektarinerna? Åh cobbler vore väl gott? Skedade öar av deg i ett hav av bubblande fruktjuicer. Jo så får det bli, Andreas älskar paj. Så snart en tanke lossnar kommer resten i rasande fart. Jag plockar upp en bit lax, en ny slags salladsärta jag råkar se och en burk creme fraiche och går snabbt hem. Innan jag börjar med potatisen så nyper jag ihop en pajdeg med farinsocker och är noggrann med extra flingsalt, sen kärnar jag ur plommon och nektariner och vänder dem med sirap och vanilj eftersom honungen är slut. Låter dem stå en stund innan de öses ner i en smord form och degen skedas ut över i stora bitar. Ordentliga mellanrum i pajdegen, det här är långt ifrån vårt svenska sätt att göra paj på. De ska bli krispigt och mjukt, som pudding. In i ugnen på 240 C i en halvtimme. Skrubbar sen små potatisar som får sjuda i välsaltat vatten. Jag plockar två stora nävar persilja och en av dill. Ner i mixern med creme fraiche. Smakar av och tillsätter zesten av en hel citron och saften av en halv. Salt och en liten slurk olivolja. Nu är den lättflytande men om den får stå en stund vet jag att den kommer bli fastare igen. I en liten kastrull bryner jag en klick smör och så snart potatisarna är klara delar jag dem och vänder ner dem varma i smöret. Öppnar salladsärtorna och konstaterar nöjt att det är stora feta krispiga ärtor i. Jag skedar ut örtdressingen över ett fat och bryter laxen i bitar. Potatis sprider jag också ut och sparar vad som finns kvar i den lilla kastrullen av det brynta smöret. Minns att jag har fina rädisor och delar ett par av dem också. Salladsärtor och så lite mer av dillen. River över zesten av ytterligare en citron. Avslutar med att ringla över det brynta smöret och lite svartpeppar. Köket doftar nu av sötsyrliga frukter och karamellig pajdeg. Lagom till att vi sätter oss tas den bubblande cobblern ur ugnen och får stå och svalna. Den kommer nog vara godast att äta ljummen med ett puder av vaniljsocker över. Finns de möjligtvis lite vaniljglass i frysen? Konstaterar nöjt att det blev middag idag med.
