Allting kommer att vara annorlunda ett tag framöver, det måste vi nog bara acceptera. Igår förmiddag, mitt under intensiv bokfotografering och långa listor på rätter om skulle lagas, var jag för första gången ångestfylld på riktigt. Allt kändes bara så overkligt och i takt med att jag tog del av uppdateringar och sms från vänner och bekanta som plötsligt stod inför förändringar i allt från tidigare bokade uppdrag som försvann och med dem också ekonomiska förutsättningar, skröpliga föräldrar som inte längre fick besökas till förskolor som stängts och barn som plötsligt skulle vara hemma, var det som att situationen helt plötsligt kröp så nära. Allt det där som inte är det direkta utan de där sidoeffekterna det har på livet, det som drabbar en på sätt man inte funderat över tidigare. Men den där ångesten är inget jag vill leva i eller reproducera här på bloggen heller så därför har jag, kanske i självbevarelsedrift försökt dirigera om min oro till handlingskraft i att istället fundera över vad jag kan göra för att bidra med något gott, för min egna och för andras skull. Vad kan jag som individ göra för att fler ska må bättre utöver att uppmana till det självklara såsom att inte sprida skrämselnyheter, inte börja bunkra sånt som inte behövs. Inte agera nonchalant men heller inte elda på destruktiv panik. Insikten jag landade i är denna, allt eftersom jag märkte hur skönt det var för mig själv där och då, märkte hur det hjälpte mig att bryta mina egna tankecirklar: Att använda sina händer innebär att man inte är ensam med sina tankar, det finns knappt någonting som hjälper så fint mot en orolig själ som upptagna, fokuserade händer. Som lär sig något nytt eller gör något de kan väl. För mig är det händer som lagar mat, händer som bakar. Händer som pocherar det där perfekta ägget, som knådar sin egen pasta. Händer som gör en helt ny efterrätt och förundras över hur bra receptet fungerar. Och här kan jag ju bidra! Här kan jag ha ett syfte, ett sätt att hjälpa utifrån mina förutsättningar, och utnyttja den här plattformens möjligheter. Den närmsta tiden kommer vi alla spendera mer tid hemma, jag med. Därför kommer jag posta mer och vettigare matinspiration än tidigare. Vara mer utbildande, lära ut fler tekniker, fråga er om fler tips och sprida dem vidare så vi kan dela det kollektivt med varandra. Jag ska också verkligen ta tag i att börja göra den där hemgjorda pastan jag varit så sugen på att göra, och göra en skola här med hur processen sett ut, vad jag lärt mig. Jag kan också skriva om hur ett perfekt skafferi kan byggas upp, och inspirera till recept som inte bara kan baseras på just skafferivaror, jag kan också fundera och skriva mer om hur vi hanterar rester. Göra sånt som får ta tid, göra sånt som just håller våra händer upptagna när tankarna och oron spinner iväg. Ni ser ju själva vad glad jag var på bilden här ovan hehe. Well, vad tror ni om det? Matglädje som verktyg för mindre oro?
