Hej fina, hur mår ni? Min dag igår var lite av ett töcken, ett par möten som jag tror jag var ok på men också många stunder framför datorn när jag bara tittade på skärmen och inte fick fram någonting. Det här inlägget har tagit flera timmar att skriva, tror min hjärna bara är slut, redo för höstlov nästa vecka, behöver vila efter de gör senaste veckorna av jobb veckodag och helg. Men i tisdags började min morgon i Nyhetsmorgon vilket var jättetrevligt och roligt (framförallt på grund av de andra ämnena som diskuterades i studion samtidigt som jag lagade mat - tittade ni? Gulp!). Sekunden studiolamporna slocknade plockade jag ihop och skyndade mig hem med alla min kassar, skärbräden och råvaror i släptåg för att snabbt tvätta av tv-sminket, byta klänning och ta mig vidare till Ett Hem. Precis som förra gången var just stunden jag skulle få fira och visa boken för vänner stunden jag varit mest nervös inför. I taxin dit satt jag med nästan blossande kinder och tung hård puls i bröstet. Undra varför det är så? När jag var yngre såg jag alltid mig själv som blyg och ofta ganska socialt awkward men det har jag kunnat släppa som vuxen. Men ibland sköljer det över mig igen och så står jag där, jättenervös inför vänner. På Ett Hem väntade Sara min fantastiska kommunikationsansvariga på Norstedts och Mira som skulle hjälpa till att fotografera lunchen. Känner ni förresten igen Sara från Bästa Träningen på SVT? Hon har fortsatt springa flera gånger i veckan! Allt var lika vackert som vanligt i orangeriet där lunchen var uppdukas. Den gröna väggen som täcker ena insidan har verkligen växt till sig därinne. På något sätt tycker det känns vackrare än någonsin på Ett Hem just nu, som att inredningen satt sig och inte är ditställd längre utan som en del av huset? Tänker att det kanske är den mjuka patinan som gör det men det finns också en avslappnad slöja som lagt sig. Så vackert dukat i all enkelhet med Birgitta Watz urtallrikar, värmeljus och små blommor i aprikost rosa. En hög av boken som nästan ingen hade sett innan utan skulle få för första gången nu. Nerverna inför det kändes. Lyngby Porcelain hade skickat de här vackra skålarna för gästerna att få ta med sig hem. Jag tycker så mycket om färgkombinationen med den breda blå målade randen mot den mjuka basen. Jag kände mig också fin i en svart klänning från Other Stories som är ny, en undertröja från Filippa K som är hundra år gammal från när jag jobbade där, min pärlfotlänk som jag fick i födelsedagspresent av Andreas och mina höstboots från Arket. Elsa och jag skämtade efteråt om att det var som en goth Bratz-docka fast på ett bra sätt. Bara några av mina närmaste nära var bjudna. Jag har egentligen dåligt samvete för alla andra jag också hade velat bjuda, som också varit så viktiga för processen med boken men i det här underliga året blev det såhär, bara några. Men Andreas var där såklart <3 Merparten av vinlunchklubben med Elsa, Siri och Frida. Hedersmedlemmen Gustav var tyvärr bortrest i jobbet. Louise och Tessan. Andreas tvillingbror Christian och min svägerska Anna. Min fantastiska fotograf Frida och Catt som gjort formen tillsammans med Jacob. Och såklart Michaéla, min förläggare som tror mer på mig än vad jag själv gör och som höll ett så fint tal om den här boken. Skål! Som alltid med Ett Hem var maten otrolig. I säsong, lokal, gjord med så mycket kärlek. Bakade grönsaker, saffranskokta potatisar och en smörsås här. Elin och Oscar var självklart med också. Jag är så hedrad att alla hade tagit sig tid till det här i sin vardag, fast att de egentligen har oändligt med mail och teams-möten att ringa in till. Jag vet ju själv hur det är när man har ett kontorsjobb, hur svårt det är att hinna något sånt här utöver. Innan alla skyndade vidare hann jag skriva personliga små kärleksbrev i allas böcker, aldrig att jag är så blödig som då. Efteråt var jag helt rusig och uppladdad med kärlek. Och idag torsdag är den officiella lanseringsdagen - nu finns boken överallt för alla! Tuta! Fotograf: Mira Wickman
