Tack för den otroligt fina responsen på Nyckeln till hemmet! Vi blir så glada att ni är så många som förhandsbeställt signerade exemplar och tips på ställen vi skulle kunna besöka för att lansera boken har verkligen trillat in. Stort stort tack för det.Det känns alltid så nervöst att berätta om sånna här projekt där man uppenbarligen verkligen ansträngt sig och hällt ner så mycket av sig själv i sidorna. Med den typen av jobb som Elsa och jag har så vore det på så många vis enklare att bara fortsätta med sin vanliga day to day eftersom det ändå inte är genom den här typen av projekt man betalar sina räkningar. Att aldrig göra något som är svårt och jobbigt på det här sättet, där man uppenbarligen verkligen öst vad man har och bär hjärtat på utsidan för att på så sätt heller inte öppna upp för misslyckanden som verkligen känns, förstår ni hur jag menar? Men så är det den oändliga lockelsen med att göra saker som tar tid, som får byggas från grunden, som utmanar en och som gör att man faktiskt växer också. I en digital tid känns papper, den långsamma processen och beständighet som en sådan lyx?Jag frågade på Instagram om det fanns några frågor om boken som jag skulle kunna svara på här på bloggen och det gjorde det! Vi tar en kiK på några av dem: Det är det! Men de två sakerna är inte nödvändigtvis fristående för varandra, inredning och sättet livet fungerar att leva på i en miljö påverkar måendet och människorna på alla vis. Hemmet är ett uttryck för kultur, värderingar, intresse, historia, arv och klass och alla de sakerna känns också - det är inte saker som existerar fritt utanför oss. Så det går åt båda håll skulle jag säga och syftet med hur ett hem är uppbyggt kan vara att påverka just hur livet man lever där ter sig, oavsett om det är praktiskt och förenklande eller dekadent, socialt och avslappnande. Massvis! Både hur viktigt och även oviktigt, eller i alla fall hur lite det måste rida en att få det perfekt, hur det i slutändan handlar om individen och livet man lever, att det inte finns ett enda rätt sätt att göra saker på och så har boken verkligen befäst mitt ointresse i trender men djupa fascination över stil, känsla och vad hemmet manifesterar och varför. Jag städar och plockar undan mindre nu efter att ha varit i de här hemmen! Väldigt spännande och väldigt olika från person till person. För någon spelar doft en central roll i vilka val man gör, doften av såpa och linolja triggar en typ minnen man vill skapa, för en annan ger tunga doftljus en känsla av personlighet och karaktär. En person levde ganska doftlöst och berättade om hur det ofta heller inte spelades musik och att det var direkt kopplat till en uppväxt där man läste väldigt mycket och att det då uppfattades som störande av lugnet och harmonin med många och starka uttryck utifrån. Jag tror det hänger mycket ihop med att hämta energi från en introvert eller en extrovert plats faktiskt? Ett soffbord som var en uppochnedvänd flyttkartong med en skiva på men som tyvärr hade städats bort när vi kom. Det var en så fin symbol för hemmet som långsamt fått växa fram, där man hellre väntar på det rätta än väljer för fort eller fel. Vi har länge pratat om att göra ett liknande projekt tillsammmans men tänkte från början att det kanske skulle röra personliga bröllop, klänningar, mat och fest men så läste vi båda den här artikeln och kände, här finns något. Även om artikeln i sig inte är superintressant utan mest handlar om en lång shoppingrunda så får den ju en att fundera på vad grejen är med vad vi vill uppnå genom svenska hem. Mys är ett ord som man kanske ryggar lite på, men vad innebär det egentligen? Ett stilla varmt välmående och lugn? Det är i alla fall jag jätteintresserad av! Vi pratar mer om det i senaste avsnittet av podden om ni vill höra exakt hur det gick till. Det är olika, men alla har blivit vänner efter att vi besökt dem. I boken besöker vi fyra olika personer, en var en gammal vän, två var personer vi innan det här bara sätt små bilder här och där ifrån och den fjärde en gammal kollega till mig som vi visste bodde i ett otroligt intressant kollektivhus. Jag hade varit i ett av husen tidigare (Ellens) men i övrigt var det första gången hemma hos alla andra. Sen är vi i våra egna hem också men de kapitlen handlar inte om hur det ser ut hemma hos oss själva egentligen. Det kom massor fler frågor men nu är det här inlägget 1 mil långt och jag ska strax gå av tåget i Stockholm, vi hörs igen lite senare, ok? x
