I lördags piercade jag mitt högra öra på två nya ställen. Otippat befriande, känslan av att inte bara vara den vettiga trebarnsmor i en gullig närförort som jag kanske annars är. Eller trebarnsmammor i tja, varsomhelst kan såklart ha piercings precis överallt men ni förstår poängen. Det var lite samma känsla som när jag tatuerade in Andreas namn på handleden, 72 dagar efter vår allra första date. Inte alltid rimlig och duktig med andra ord. Piercingarna är en i helix och en i tragus, den lilla ringen i helix har små diamanter hela vägen runt, ena sidan är i gult guld och andra i vitt så man kan välja vad man vill ska synas framåt, och den lilla studen i tragus är i vitt guld med en svart diamant. Baksidan är en liten rund platta i gult guld som även den går att vända framåt. Allt gjort utan någon smärta med nål och efter konstens alla regler med av världens gulligaste Sophie och Adam på ENNUI Atelier.
