Minns ni min ring? En gammal vintagering jag köpt på slagauktion men aldrig helt varit vän med och som efter en tids användande också gick sönder. Planen från början var att ersätta pärlan som fallit ur med något annat, en annan sten, kanske guld, kanske något färgat men sådär som det ofta är så ville det sig bli något helt annorlunda. Men vi börjar från början. För ett par månader sen, i början på maj upptäckte jag Jemima Hargreaves. Jag låg hemma en kväll och slöscrollade Kaplans i sann skat-anda och sprang då på en underbar tjock tung och rundad ring som var beströdd med en stjärnhimmel av små stenar. Hade det inte varit för att två av stenarna är päronslipade hade jag antagligen inte hittat den i det stora utbudet men jag brukar alltid söka igenom de ovanligare slipningarna såväl som gammelslipade stenar eftersom det är vad jag tycker mest om. I beskrivningen stod det att ringen var en bespoke-ring från Hargreaves och på den vägen var det. Jag föll rakt ner i Instagram-kaninhålet och började titta på exakt allt hon gjort och det var så fint, som magiska små talismaner. Ringen på Kaplans blev min och snart hade jag och Jemina kontakt. Hon är britt, klassiskt skolad guldsmed men har också jobbat med film och det finns en så fin drömsk dimension till hennes smycken. Och det var då det slog mig - klart Jemima ska få göra någonting med min ring, men istället för att bara laga den borde vi göra någonting helt nytt. Så i lördags var jag i Jemimas studio i Vasastan och förutom att vi hade världens trevligaste samtal om allt från hur det var att jobba med Tim Burton till småbarnsår och att flytta till Sverige så växte en idé fram. För ska man göra någonting nytt så ska man såklart göra det hela vägen ut, framförallt med någon så skicklig. För Jemima var det också viktigt att ringen skulle bära på en större betydelse för mig, mer än bara vara ett smycke. Hon bad mig fundera över vilka symboler jag skulle vilja väva in i designen, vad som skulle kunna vara av betydelse för mig. Ganska snabbt landade vi i två saker. Dels vill jag inkorporera stenar från min antika art deco vigselring som tyvärr är för skör för att kunna användas idag, och att jag vill ha en australiensisk symbol någonstans också, något gömt men som ändå kan finnas där. Det är underligt att alltid känna sig lite halv och tanken på att kunna bära med mig det hela tiden känns fint. Dessutom har hon fått fria händer att använda stenar från en annan ring jag har också men inte använder speciellt ofta. På bilden här ovan är det alltså de tre översta ringarna som är mina, den ofärdiga är en navette-form vi tittade på och den nedre en av de ringar Jemima gör med nya, moderna stenar. Alla de stenar som Jemima kommer jobba med för min ring är gammelslipade stenar, så de har en mjuk bullig kvalité som skimrar och glöder mer än att de glittrar jätteskarpt så som nya moderna stenar gör. De är en ganska bra varierande storlek och ringen kommer bli ganska maffig. Formmässigt kommer vi utgå från en mjuk rundad skena med en uppbyggd del ovanpå, såsom Hargreaves Dew Drop Into the Wild ring här ovan, men istället för att vara en mjuk rektangulär form vill jag att det ska vara en elegant oval form. På undersidan kommer den australiensiska symbolen finnas, vad det blir får jag visa lite längre fram. Ringen kommer att göras med återvunnet rött guld från Sverige och ska bäras på högerhanden. Jemima har plockat ur stenarna nu och börjat sortera hur de skulle kunna läggas ut, och nästa steg är att hon gör en skarp CAD-skiss som vi kan diskutera. Men redan nu, såhär bara på kludd i en plastbytta, känns den så fint. Spännande, visst? Jag har aldrig gjort ett eget smycke tidigare men det här känns verkligen speciellt och roligt och extra kul att få göra något eget. Ja och såklart en sista grej eftersom jag alltid får den frågan när jag berättar såhär om något - det här är alltså inte ett samarbete eller så, utan något jag bara gör för mig själv, som en present från mig själv.
