Ett vykort om att organisera (men också om mysiga barnrum)En av de saker jag vill lämna bakom mig i det gamla året är det dolda stöket. Jag kan nästan fysiskt känna hur det tar energi från mig när saker ser städade ut på ytan men varje låda, garderob och skåp känns som en enda stor lögn. Så ganska stor del, ja faktiskt nästan hela, mellandagarna spenderades med att städa ut alla utrymmen som gud glömde. Urväxta kläder och färdiglekta leksaker har sorterats i skänk och sälj-påsar, detsamma med allt från vaser, krukor, prylar, alldeles för många klänningar och skjortor som ser exakt likadana ut och allehanda andra saker som samlats över år.Det är underligt hur man kan grov-rensa, känna enorm tillfredsställelse inför det och ändå inse att det inte på något vis är tomt. Hur var det då innan? Nåväl. Under de här dagarna har jag även konstaterat att Selmas rum är lägenhetens trevligaste. Inte störst och inte mest sammanhållet men hon dekorerar med helt egen gusto. Klistrar dagligen upp nya teckningar, bakar nya storverk i spisen. Finast är att den glittriga ryggsäcken redan är egenhändigt packad med linjal, block och pennor för första skoldagen. Som alltså är i slutet på augusti. ❋Ett vykort om färg och mönster-längtanJag vet inte om det började tack vare allt det bleka utomhus som längtan efter färg och mönster kom, eller om inslaget av ultra-feminint bara var ett självklart nästa steg efter vinterns alla rosetter, men senaste tiden har jag känt ett omättligt behov av rosa, babyblått, swirls och blanka detaljer. Nyårsdukningen var ett hopkok av vallmo, wild strawberry-porslin, gammalt nysilver, bjällror och rosa underlägg. Hade kunnat överdekorera in absurdum, jag är så sugen på bord med saker att titta på. Nyårsplocket återspeglade samma vilja tänker jag. Färglada fantasi-cruditéer i soppterrin, 80-tals räkor och fluffig ljusgrön ört och färskost-dipp med torkade blommor. Och även fast allt är uppätet, och blommorna börjar blomma ut så får en ljusblå liten lampa stå kvar. Den stod tidigare på landet i ett av gästrummen där det är skralt med välplacerade el-uttag (man laddar den med usb) men jag blir glad prick varje gång jag ser den. En himmelsblå karamell. ❋Ett vykort om en bokstavligen återfunnen stilBland alla de där fördelarna med att rensa och städa återfinns kanske de tydligaste i nyupptäckten av garderoben och kläder man (jag) glömt eller bara behövt lite paus från. Den här stickade ullbouclé-kjolen från Dagmar är kanske mitt bekvämaste plagg. Bär den vanligtvis massor på våren men är inte vinter-vitt en lika bra idé? Den är varm, klockad och så följsam och mjuk. Bär den som andra bär mjukisbyxor i princip. Mössan är ingen garderobsfynd, den har min kompis Clara stickat åt mig. Finaste jag har tror jag. Gestuz-koftan hade jag helt glömt jag ägde innan jag hittade den i botten på en Ikea-kasse i en klädkammare. Idiotiskt men otroligt nöjd nu när den är återupptäckt. Perfekt längd till korta kjolar med höga midjor. Detsamma med sidenrosetten - den fanns i botten på en låda i badrummet. Jag ska klippa mig nästa vecka och eftersom mitt hår är en lite konstig och jobbig längd just nu sätter jag nästan hela tiden upp det i en kort liten hästsvans. Utmärkt plats att addera en rosettklämma när man ska på kalas.
