Jag vet att jag inte är den enda skatan som huserar här inne på bloggen, vi är ju i själva verket ganska många som älskar smycken här inne så jag tänkte jag kunde visa lite vardagssmycken som jag bär dagligen just nu. Vissa har ni sett tidigare, andra inte. Jag bär främst guld i nyanser av gult och rött, men har ett par inslag av vitt guld som kontrasterar här och där. I många år bar jag främst ringar och armband men nu när jag skriver på olika bokprojekt mer eller mindre hela tiden de senaste åren har jag slutat med armband eftersom jag tycker de slår mot datorn på ett så jobbigt sätt. Jag får blåmärken väldigt lätt och nöter ett armband hårt mot armen ett tag så är det blått nästa dag. Så armbanden har fått ge vika och nu är de ersatta med halsband istället. Men först till det senaste inslaget bland mina varjedag-smycken. En liten Trinity-ring från Cartier som jag bär på lillfingret. Det är tre ringar som ligger omlott, en i rött guld, en i gult och en i vitt guld. På den röda ringen sitter en liten Cartier inskription och storleken jag har är den som heter mid-size. Mina föräldrar hade dessa som vigselringar men mammas ring är borta sedan många år, pappa har däremot kvar sin hemma i Australien. Den som lyssnat på podden vet att detta varit min drömring i många år, prinsessan Diana hade en som hon också bar på lillfingret och för mig som är så besatt av allt kring den brittiska monarkin är det en roligt trivial (Diana hade dock den tunnare versionen av ringen om vi ska vara korrekta). Runt halsen bär jag det här hamrade lilla Wildheart-hjärtat från Sophie by Sophies Wild Heart kollektion som stödjer den svenska organisationen Wildhood Foundation. Hjärtat är i guldpläterat silver och ligger helt perfekt strax nedanför halsgropen. I kombination med Wildheart-hjärtat bär jag antingen en liten solitär från Norrfolks eller en guldnugget från Lugot. Däremot bär jag aldrig solitären och nugaten ihop eftersom de två kedjorna inte fungerar ihop, de trasslar alltid ihop sig av någon anledning så de får alternera istället. Solitären har en bezel-fattning, alltså inte vanliga klor vilken gör att den känns både minimalistisk och otroligt klassisk. Den är diskret men syns ändå precis lagom. Nuggeten, som är som en mjukt bucklad liten klimp är också den pläterad i 18 karats guld. Den är min favorit att bära till stickade tröjor eftersom den är så pass stor att den lägger sig vackert mot fluffiga texturer utan att försvinna. En sak jag märkt senaste tiden är hur viktig det är för mig att faktiskt sätta på mig sånna här saker och komma igång, även om jag bara går runt här hemma. Någon slags liten koppling till att livet kan vara vanligt sen igen, att det kommer finnas en anledning till att vara vardagsfin igen. Låter det ens rimligt?
