Det kom en rolig fråga: Hei! Elsker at du blogger nå, it’s great! For flere år siden så jeg et street-style bilde av deg med veldig blondt hår, grå t-shirt og skinnkjol som jeg sparte på pinterest, og plutselig skjønte at var deg etter du og Elsa begynte å podde. Ønskeinnlegg: bilderbonanza av ulike stiler og frisyrer gjennom de siste 10 årene! Og om om hvordan du hadde det, hva du jobbet med, hva du så for deg i fremtiden, etc. Vil bare vite ca alt Hej! Ok, jag är väl egentligen den personen det är minst bilder på i den här bloggen, Elsa och jag brukar skämta om hur genuint obekväm jag är framför kameran men nu har jag grävt upp bilder ungefär 10 år tillbaka ur internets mörkaste skrymslen, vi tar en titt ? År 2008. De här bilderna har Garance Doré tagit, innan hon var sådär massivt stor som hon är idag. Vi sprang på varandra på en loppis i Paris. Min lugg är klippt med nagelsax över ett handfat. Jag var där på inspirationsresa med min kollega Linda men ville mest av allt hem, jag hade nämligen precis lämnat ett 8 år långt förhållande och blivit dödskär i Andreas. Alltså vi snackar dödskär. Den här två skräpiga bakisbilderna skickade jag till Andreas tror jag. Det här är bilderna du hade sett tror jag? Det här är Garance som plåtat de med, för franska Vogue’s Une Fille Une Style, alltså nått slags Min Stil. Team ostrukna kläder uppenbarligen. Det är plåtat i den enda lägenheten som varit min egna, i Gamla Stan. När jag tänker tillbaka på den här tiden kan jag tänka att jag borde njutit mer. Vid 2008-2009 nån gång är det här ifrån. På Filippa K kontoret, tror jag är presskontakt här. Så blekt hår, klippt med kökssax över handfatet. Den här tröjan har jag kvar, en mörkblå Navy herrtröja i kashmir, världens bästa plagg. Den här bilden har min kompis Della tagit, när vi var på semester bara hon och jag i Paris senhösten 2010. Andreas och jag är förlovade och ska gifta oss till sommaren. Här är en ganska underlig, sorglig tid i livet, jag har nämligen fått veta att jag har en hormonsjukdom som gjort att jag har en tumör i hjärnan och att det kanske inte kommer kunna bli några barn för oss. Så blir det dock inte. För här står jag i April 2011, i vecka 12 med Ruby. Ändå stadig mage för första barnet så tidigt! Idag vet jag såklart att jag får jättestor mage med alla mina barn och att det i princip inte går att dölja alls. Den andra anledningen det inte går att dölja är för att jag mår så fruktansvärt illa, alltså oerhört. Tyvärr ska det sitta i till vecka 40 och kommer även göra det med efterföljande två barn. 30 juni 2011. Gravid och så oerhört lycklig. annan klänning än den ultratajta vintagedröm från Lanvin som var tänkt. Istället blev det lös och minimalistisk Rick Owens men jag älskar den än idag. Andreas och jag med Ruby 2012. Ser ut som två barn med en bebis. Jag är 28 här och en nervös förstagångsmamma. Tillbaka på jobbet, det här är för ett reportage i Styleby. Jag är fortfarande på Filippa K men nu i form av Creative Coordiantor och jobbar alltså med alla plåtningar och kollektioner. Klipp till vecka 12 med Otis. Om möjligt ännu större mage. Berättade på jobbet i vecka 9 redan eftersom det inte gick att dölja. Illamåendet var till och med värre den här gången, fullständigt förlamande. Här ser ni på klockan att jag alltid är vaken vid 05 numera.. Ganska exakt 4 veckor innan Otis föds. Här har vi köpt ny lägenhet och håller på att renovera. Den blir alldeles för ljus med vita väggar och vitt golv men ett ganska fint kök i ljus salvia. Inflyttade, Otis är nog ett par månader här. För ett reportage Clinique gjorde om olika matprofilen. Känner ni igen typ allt i bilden här från vår lägenhet idag? Tavla, kannor, porslin, jugendstolen, allt har vi än idag. Grå sweatshirt och skinnkjol kan vara den outfit jag burit flest gånger i livet. På Ellens bröllop. Grät mig igenom hela middagen, alltså inte lite diskret utan total rörd gråtfest till den grad att Pelle och Elin som jag hade till bordet inte kunde sluta skratta eller gråta de heller. Fullkomligt älskar den här klänningen, den är från Topshop Unique och är broderad med röda små jordgubbar i paljetter. Garance är ett återkommande tema här! De här bilderna är för hennes sajt, nu är hon så pass stor att hon inte plåtar själv längre. Precis här någonstans lämnar jag Filippa K efter 11 år och börjar på ett projekt inom H&M New Business följt av Bukowskis. Elsas och min första poddbild! Nygravid med Selma men trodde ingen skulle se. Så var det INTE vilket jag också förstår själv nu när jag kollar tillbaka på den här bilden. Blond igen, hade någon slags kris om att vara trebarnsmamma vid 33 och kände mig oerhört gammal. Minns hur blek och tråkig jag tyckte jag var på den här bilden bredvid färgglada vackra Elsa. Hår som snabbt klipptes av och jag kände mig ännu äldre. Syns att jag är sliten här också, jobbar intensivt, hämtar på föris i bra tid och kompenserar genom att jobba på nätterna. Sitter ofta till 03 och vaknar nästan alltid vid 04 för att kolla mailen. Men ändå otroligt att mitt hår har vuxit så mycket på 18 månader sen det här var? Dagarna innan Selma kommer, här kan vi prata mage. Jag jobbar fram till dagen innan hon föds, så oerhört dåligt beslut i Luthers anda. Det hade jag verkligen gjort annorlunda idag, så dumt. Selma är nog knappt tre veckor här. Total stilkris i parken, har ingen aning om hur jag ska klä mig. Den här ehh.. bjudiga outfiten användes aldrig igen. Och så nu, en bild från kokboken tagen av min älskade Frida. Tre barn senare, 8 års äktenskap. Den här bilden, som i slutändan inte blev vald till boken tycker jag verkligen om. Det syns att jag är ganska sliten men jag känner mig också väldigt bekväm i mitt egna skinn. Fortfarande team ostrukna kläder uppenbarligen.